Vad ska till för ett mirakel? Till minne av Aylan

Lille Aylan 3 år spolades upp på Bodrums strand i Turkiet igår.

Spolades upp… SPOLADES upp.. Det är ofattbart. Svårt att greppa i den trygghet vi lever här i Sverige. Det gör ont att läsa. Det gör ont att se. Tårarna rinner av sorg och smärta. Aylans lilla kropp har vaggats till sömn av vågorna innan den till slut nådde strandkanten. Havet tog också Aylans mamma och bror,  en ensam pappa är kvar. Jag kommer inte att lägga ut någon mer bild på Aylan av respekt för dem som blir illa berörda av det, men det hela får mig åter igen att fundera vart vi är på väg men också på vart vi har varit. Det 11032482_10207194400248980_3617022004987161051_nverkar ha gått så långt att bilder på en drunkad pojke måste till för att folk världen över ska vakna till.

I somras lekte jag och barnen vid havet.  Dottern som snart är i Aylans ålder lekte och hade roligt. Jag tittar på bilder från då. Bilderna inger hopp och liv men kontrasten är uppenbar.

”Vi har turen att bo och leva i ett tryggt land, men det hade lika gärna kunnat vara jag och min familj som var på flykt”

EU bildades efter andra världskriget som ett fredsbevarande projekt. Alla var överens om att ”ALDRIG MER” skulle människor utplånas på samma sätt som då skedde. Bilder från koncentrationsläger och döda människor i godsvagnar spreds då över världen. Länder öppnade sina gränser, människor öppnade sina hem och tog hand om människor på flykt. För Sverige var det självklart att ge en fristad åt flyende människor, åt norska judar, åt danska judar, åt finnar. Vi fann plats för dem när det behövdes.

Så vad är skillnaden jämfört med nu? Nu har vi ett EU på plats, som hittills räddat banker och länder i kris. Hur skulle det vara att rädda människor på flykt också? Att bli en europeisk union som faktiskt löser humanitära kriser tillsammans? Det tar 12 dagar innan EU kan förmå sig att komma till bordet och ens diskutera flyktingfrågan och då är det inrikesministrarna som träffas. Jag tog för givet att det var ett toppmöte med regeringscheferna som var på gång.

Jag känner mig maktlös att det ska ta sådan tid. Jag känner mig maktlös att organ som FN och EU inte agerar med mer kraft. De känns tandlösa.

Vi lever i ett samhälle där människor avskärmar sig från varandra och bryr sig mer och mer om sitt eget. Vi har politiker som i stället för att agera, själva står i vägen för förändring. Människor sprider hat och osanningar på nätet som föder politikens polarisering vilket i sin tur skapar än mer separation. Men någonstans, bortom alla mötesprotokoll, byråkrater, politisk vinning, hemmets egna vrå och näthat så flyr människor undan krig. Barn spolas upp på stränder. Människor dör övergivna i en lastbil. På flykt. Hopp och drivkraft om en bättre framtid driver dem framåt och bort från sitt hemland.

11863303_10207465212299112_2576958172198838038_nDet räcker nu. ALDRIG MER! För mig behövs inga fler lärdomar från historien. Oavsett vår historia så har vi ett ansvar här och nu för varandra.

Så jag letar efter mirakel i all hopplöshet.

På vägen finner jag beslutsamhet i mig själv. Beslutsamhet att aldrig ge upp, aldrig ge efter och att aldrig sluta kämpa för frihet, medmänsklighet och gemenskap. Beslutsamhet att den dagen jag som politiker ställer mig i vägen för förändring för att t ex värna min position då kliver jag av.

Så…

Vilket mirakel ska till för att fler barn inte ska behöva spolas upp på Medelhavets stränder?

Vilket mirakel ska till för att förmå Europas ledare att kliva fram och agera? Tillsammans!

Vilket mirakel ska till för att ISIS och andra terrororganisationer krossas?

Vilket mirakel ska till för att mänskligheten än en gång ska sluta samman och hjälpa varandra?

Tänk om Aylan nu blev en del av det miraklet genom att figurera på bild över hela världen? Hur mycket skillnad kan det göra? Kan det vara början på ett än större mirakel?

Tänk om en del av det miraklet är DU?

Lite längre ner ser du  sätt som du kan hjälpa till på.

Sov gott Aylan tillsammans med din mamma Rehan och din bror Galip. Du har väckt många ur deras sömn. Jag önskar så att ni inte hade behövt somna.

/Monica

Så vad kan DU göra? Här är några förslag:

  • Skriv på Rädda Barnens namninsamling för säkra flyktvägar: Inget barn ska dö på Medelhavet
  • Stöd Radiohjälpens arbete och stöd insamlingen genom att SMS:a FLYKT till 72 999 eller ringa 0900-25 100 för att ge 100 kr. Läs mer här
  • Skänk ett bidrag till SOS barnbyar som är på plats i katastrofområden, bl a i kriget Syrien. Läs mer här
  • Köp ett nödpaket från Sverige för UNHCR. Läs mer här
  • Vi gör vad vi kan jobbar också för att hjälpa flyktingarna i Medelhavet
  • Unicef hjälper också barn på flykt
  • Röda korset arbetar också för fullt. Läs mer här

#Aylan #bodrum #Medelhavet #EU #refugeeswelcome #vihjälper #flyktingar #räddabarnen #sosbarnbyar #unhcr #vigörvadvikan #unicef #rödakorset

11062757_10153381239991773_3375069800668493821_n

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s