Liberalernas kommunbudget i Borlänge

Idag lade vi fram vårt förslag till budget i Borlänge kommun. På länken nedan kan du läsa budgeten i sin helhet och sedan kan du läsa vad jag framförde i mitt inledningsanförande.

Vårt budgetdokument: Budget_Liberalerna_2019-2022

”Ordförande, presidium, ledamöter och Borlängebor.

Jag vill för Liberalernas räkning berätta hur vi ser på Borlänge som kommun och vår verksamhet de kommande 4 åren. Vi lägger en egen budget från Liberalerna i år för att tydligare kunna visa vilka frågor som är viktiga för oss.

Det har varit en intressant process när vi inte sitter i budgetberedningen men vi har gjort ett bra arbete i vår grupp och kommit fram till de prioriteringar vi vill göra under de kommande 4 åren. Precis som övriga Alliansföreträdare nämnde så har vi några gemensamma utgångspunkter med Alliansen och dem ansluter vi oss till.

Våra liberala ramar är framför allt fokuserade på fyra områden:

  • Skola i världsklass
  • En fungerande integration
  • En värdig omsorg
  • Ökad trygghet i vårt Borlänge

Vi lever i en fantastisk kommun med härliga människor, bra kommunal och privat verksamhet, underbar 35102798_10155806188098710_2470096727709843456_onatur, många drivna företagare. Det finns väldigt mycket bra i vår kommun. För oss iLiberalerna är det viktigt att vi ser det som är bra samtidigt som vi tar itu med de utmaningar som väntar. Det är viktigt att vi pratar om vår kommun i glada färger och inte bara i svart-vitt. Vi måste kunna hålla flera bollar i luften samtidigt och inte bara se det som fungerar dåligt utan samtidigt lyfta det positiva vi gör. Det tycker jag är politikers uppgift att gå före och vår uppgift som folkvalda.

Som liberal vill jag något annat än att stämma in i klagosången som vi ser från missnöjespartier och antiliberala krafter i vårt land och världen över. I stället för framtidstro växer nu en misstro mot kunskap, politik och demokratiska strukturer i vårt samhälle. Frustration bland människor skapar en längtan efter snabba och enkla lösningar där lätt missnöjet vinner mark. Vi har alla ett ansvar för att det politiska samtalet ska bli mer sansat och lösningsfokuserat och baseras på fakta och förnuft.

Jag skulle vilja påstå att liberala värderingar behövs mer just nu än tidigare. Ju mer extrema krafter tar för sig, desto fler efterfrågar tydliga frihetliga värderingar, politiskt ansvarstagande och ett politiskt samtal om lösningar. Som liberaler tar vi strid för liberala kärnfrågor som att satsa på kunskap, att öka människors möjligheter, stärka vår rättsstat och säkra jämställdheten.

Jag vill gärna läsa Liberalernas vision för Borlänge:

I Liberalernas Borlänge får du och din familj skola, vård och omsorg med hög kvalitet som dessutom är baserat på ditt val.

I Liberalernas Borlänge erbjuds du och din familj livskvalitet och möjligheter till ett rikt kultur-, fritids och nöjesliv.

I Liberalernas Borlänge arbetar vi för att ingen ska hamna i utanförskap. Stöd och hjälp ska ske så tidigt som möjligt, därför är skolan så fundamentalt viktig.

Låt mig kort presentera våra prioriterade områden:

Vi sätter skolan först. Vi måste ha en skola i världsklass.

Det finns ingen bättre integrationspolitik än en skola i världsklass. Det finns inget mer brottsförebyggande än en skola i världsklass. Det finns ingen större frihetsreform än en skola i världsklass.

Under snart 15 år som fritidspolitiker i den här kommunen har förskola och skola varit mitt huvudfokus och jag känner mig så klart mycket hemma i mitt parti som därför sätter skolan först. Vi vill sätta två tydliga mål för skolan: trygga elevSkola_skriverer och höjda skolresultat.

För att uppnå detta föreslår vi:

Lugn och ro i klassrummet, mobilfria klassrum, lärarlönelyft, rektorslönelyft, bättre villkor och arbetssituation för lärarna och elevhälsoteam och trygghetsteam som stöttar elever och lärare utanför klassrummet. För barn vars föräldrar inte kan eller har knackig svenska är kunskapsskolan helt avgörande. Vi vill prioritera modersmålslärarnas situation, behörighet och löner.

Styrkedjan mellan nämnder och verksamheter måste förtydligas. Skolverksamheten måste formas utifrån elevernas behov. Rektorer ska därför kunna besluta om särskilda undervisningsgrupper och således kunna nivåanpassa undervisningen för att bättre kunna möta våra Borlängeelevers behov. Vi vill också ha en central resurspott tillgänglig för skolorna att söka.

Fungerande integration är vårt andra prioriteringsområde

jobb1Det måste bli enklare att snabbare komma i jobb och egen försörjning, även för dem som inte pratar bra svenska eller saknar utbildning. Det måste löna sig att gå från bidrag till jobb. Deltagandet i sfi måste öka och vi vill att det ska vara möjligt att kombinera det med jobb och praktik. Fler kvinnor måste komma i jobb och lära sig svenska. Vi vill satsa extra mycket på skolorna i våra segregerade områden och erbjuda lärarna ännu högra lärarlöner på dessa enheter.

Inga pengar ska gå till föreningar som motverkar jämställdhet och integration. Hedersrelaterat våld och förtryck ska bekämpas. Satsningar för minskad trångboddhet krävs i våra segregerade områden.

Vi satsar på förebyggande arbete där skola, socialtjänst, polis och fritidsgårdar/Fryshuset samverkar. Fritidsgården Tjängan ska tas tillbaka i kommunal regi av just den anledningen.

En värdig omsorg är vårt tredje prioriteringsområde

Det är en grundläggande fråga om medmänsklighet att ge möjligheter till ett drägligt liv trots ålderdom, sjukdom eller funktionsnedsättning. De sista åren i livet ska vara precis lika värdefulla som de första. Ingen ska behöva vara orolig för att inte få den omsorg de behöver.gammal1

Valfriheten och självbestämmandet i omsorgen måste ökas och byråkratin minskas kring biståndsbedömningen. ”Vi är alla olika även när vi är årsrika.” Jag citerar gärna Barbro Westerholm, vår seniora riksdagsledamot.

Vi behöver fler platser i vård- och omsorgsboenden, trygghetsboenden och seniorboendet. Det sociala innehållet i äldreomsorgen måste utvecklas. Vi vill införa Lagen om Valfrihet (LOV). Privata aktörer måste tillåtas för att öka valfriheten. Både offentlig och privat verksamhet ska vara föremål för kvalitetskontroll. Vi vill därför införa en omsorgsgaranti med mätbara kvalitetsmål.

Den personliga assistansen (LSS) måste återställas så att biståndsbedömningarna stämmer överens med LSS-lagens ursprungliga intentioner.

Trygghet i samhället är vårt fjärde prioriteringsområde

gammal2.jpgVi ska ha trygghet i våra verksamheter och i våra bostadsområden. Det behövs fler poliser men i väntan på att dessa utbildas vill vi att Borlänge kommun anställer trygghetsvakter som kan öka säkerheten och tryggheten på de tider och platser som upplevs mest otrygga. Vi vill att skola, socialtjänst och polis ska arbeta mer förebyggande med barn och unga och ingripa snabbt när ett barnet är på väg in i ett destruktivt beteende. Vi vill se över så att utbudet av fritidsgårdar i kommunen täcker upp det behov som finns.

Utöver dessa områden har vi identifierat några övriga satsningar som vi vill göra:
  • Vi vill utreda och projektera för ett ridhus i Norr Amsberg.
  • Vi vill att en rimlig och realistisk nivå på städningen i kommunens lokaler fastställs eftersom en avsevärd fördyring har skett samtidigt som allmänna råd från Folkhälsomyndigheten och städrutinerna har skärpts orimligt mycket.
  • Vi tycker inte att kommunen ska konkurrera med privat verksamhet så vi vill lägga ut städningen på entreprenad igen.
  • Det sista jag vill nämna är att vi vill ha en systematisk och mätbar kvalitetsuppföljning av all kommunal verksamhet. Kopplingen mellan tilldelade resurser och uppnådda resultat måste bli ännu tydligare.

Liberalerna presenterar en realistisk budget där utgångspunkten är gällande budget för 2018 där vi indexuppräknar nämnder/styrelse med 1,5 % där inte särskilda satsningar görs.

Utifrån våra prioriterade områden gör vi de största satsningarna inom skola och omsorg men även Fritidsnämnden och Arbetsmarknads- och socialnämnden får tillskott utifrån vårt integrations- och trygghetsperspektiv.

Med det vill jag yrka bifall till Liberalernas budget.”

Önskar er en härlig kväll. Själv sitter jag kvar i fullmäktige i några timmar till. Det blir nog minst ett 12-timmarsmöte ikväll. Vi är på punkt 11 av totalt 27. Demokrati tar tid.

/Monica

Superhjalte

Får gymnasieeleverna i Borlänge kommun den undervisning de har rätt till?

Våra gymnasieutbildningar ska förbereda eleverna för fortsatta studier eller yrkeslivet. De är en förutsättning för att eleverna ska få friheten att bestämma över sina egna liv. I gymnasieskolan har eleverna rätt till en minsta garanterad undervisningstid, en lägstanivå förlärarledd undervisning. Nu visar det sig efter en granskning av Skolinspektionen att gymnasieskolornas uppföljning och definitionen av undervisningstid skiljer sig kraftigt åt. Läs granskningen här.

En del skolor räknar lärarlösa lektioner som undervisningstid, eller följer inte upp inställda lektioner och genomför dessa vid ett senare tillfälle. Det ser med andra ord bra ut på papperet, men eleverna kan förlora många timmars undervisningstid under sin studietid

Skola_skriver

Skolinspektionen har tittat på 25 gymnasieskolor och funnit att 14 av dessa hade en bristande uppföljning av den faktiska undervisningstiden. Det innebär att eleverna på de skolorna mister den undervisning de har rätt till.

Skolinspektionen identifierar att bristen uppstår eftersom det inte finns en tydlig uppföljning från huvudmannen, utan att ansvaret för uppföljning istället delegeras till rektorn. Det leder till att det ser olika ut på olika skolor, och så ska det självklart inte vara.

Alla gymnasieelever har rätt till full undervisning, oavsett skola. En god utbildning är en förutsättning för att eleverna ska få möjlighet att bestämma över sina egna liv och få alla möjligheter de har rätt till.

Med anledning av detta kommer jag ställa följande frågor på barn- och bildningsnämnden den 13 juni 2018:

  • Hur mäter vi den faktiska undervisningstiden i våra gymnasieskolor?
  • Hur ser den faktiska undervisningstiden ut i våra gymnasieskolor – uppnår vi den garanterade undervisningstiden!
  • Räknas lärarlösa lektioner som undervisningstid i våra gymnasieskolor?
  • Hur följer vi som huvudman upp den faktiska undervisningstiden och säkerställer att alla elever får den undervisning de har rätt till?

Monica_kf_170613

Här kan ni även läsa hur Svenska Dagbladet rapporterade om Skolinspektionens granskning.

Det här säger lagen:

I skollagen anges den garanterade (lärarledda) undervisningstiden i antal timmar. Elever på yrkesprogram har rätt till minst 2 430 timmar och elever på de högskoleförberedande programmen minst 2 180 timmar.

Antalet timmar ska ses som en undre gräns.

Enligt gymnasieförordningen ska ett läsår omfatta 40 veckor och ha minst 178 skoldagar. Utifrån den ramen fördelar skolhuvudmännen själva timmarna.

Jämnt fördelat över tre läsår motsvarar den garanterade undervisningstiden 20,25 timmar i veckan för yrkeselever och 18,2 timmar i veckan för elever på de högskoleförberedande programmen.

I utbildningen, men utöver undervisningen, ingår sådant som friluftsdagar, mentorstid, läxhjälp, studie- och yrkesvägledning och egna studier (läxor).

Källa: Skolinspektionen och SOU 2016:77

Jag önskar er en fortsatt härlig nationaldag!

/Monica

Pole position i Riksdagsrallyt

Jag är redo.

Som riksdagsetta på dalaliberalernas valsedel står jag i pole position.

Depåstoppen är gjorda. Det är tankat och klart.

Nu går loppet – 107 dagar kvar.

Vi gör det tillsammans! Utan dig når jag inte målflagg.

❎🏎🏁🇸🇪😃

#kryssamonica #monicalundin2018 #riksdagsrally

Jag tar fighten för företagarna!

IMG_9290

Monica tar fighten för företagarna.

Företagarna lägger grunden för vår välfärd. Idag har jag varit på valturné med Företagarna i Borlänge och Falun. Alltid lika roligt att besöka länets företag och jag imponeras än en gång av de företagshjältar vi har i vårt län! På kvällen var det debatt i Falun.

Varför är företagsamma människor och företag viktiga för Sverige och för Dalarna?

Utan företagen stannar Sverige. Vi har stora samhällsutmaningar i Dalarna och Sverige idag med fallande skolresultat, en integration av nyanlända som tar orimligt lång tid, växande vårdköer och att otryggheten upplevs öka i samhället. Därför är det nödvändigt att fler väljer att bli företagare samt att fler företagare skapar jobb, vilket ger ökade skatteintäkter. Dessa förutsättningar är ett måste för att stärka Sverige samt få en bra välfärd, öka konkurrenskraften och tillväxten.

Vad behöver förändras för att fler ska välja att starta, driva och utveckla företag?

Under min uppväxt på 70- och 80-talet kämpade min pappa som företagare för fri företagsamhet. Det är mycket vi behöver förändra i Sverige för att öka företagandet. Grundläggande är att jag känner att vi nu återigen måste ta upp kampen. Vi måste försvara företagsamheten då attityderna gentemot företagare försämras och det sprids rena felaktigheter om företagares vardag och förutsättningar att driva företag. Jag vill att det ska vara lönsamt att vara företagare och att ta risker. Jag vill att drivkraften hos företagarna belönas i stället för att de som vill ta chansen att förverkliga sina drömmar och idéer missunnas.

Vad måste vi göra för att få fler framgångsrika företagare?

Vi måste förbättra villkoren för företagare och reglerna ska vara enkla och tydliga. Jag önskar att vi kunde hamna i en kvalitetsdiskussion för välfärdsföretagen i stället för att prata vinstnivåer. Vi behöver införa avdragsmöjligheter för den som investerar i nya företag, forskning och utveckling. Vi behöver sänka bolagsskatten och slopa arbetsgivaravgifterna när unga och nyanlända anställs. Vi behöver liberalisera arbetsrättsreglerna (LAS) där kompetens ska väga tyngre. Dessutom tycker jag att fåmansbolagsreglerna (3:12-reglerna) ska ersättas med schablonregler och att småföretagens sjuklöneansvar ska slopas, för övriga företag ska i första hand den andra sjuklöneveckan slopas. Vi ska ha ett företagande värd namnet i Sverige. 

Tack alla inblandade för en bra dag och tack Företagarna för ett kanonarrangemang!

Somnar glad och förnöjd efter att till och med hann springa en femma efter debatten 🙂

God natt.

/Monica

Liberalismens fiender och om mod att kämpa emot

Liberalismens fiender och om mod att kämpa emot

”Det tredje rikets verkliga fiende är liberalismen.”

Dessa ord har yttrats av Adolf Hitler. Och även Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna och nazistorganisationen NMR har utsett liberalismen till sin huvudfiende. I en tid där nationalister och populister breder ut sig både i Sverige och resten av världen med sitt hat och sina fördomar, lögner och förenklade lösningar så måste vi därför ta strid för de liberala idéerna om öppenhet, frihet, fakta och upplysning.

Så varför detta hat mot liberalismen?

1900-talets internationella politik präglades till stor del av en konkurrens mellan två helt olika samhällssystem: En liberal samhällsmodell präglad av demokrati, marknadsekonomi, offentliga välfärdssystem, internationell öppenhet och fredliga relationer mellan länderna å ena sidan.

På den andra sidan stod en totalitär samhällsmodell med kommunismen, fascismen eller nazismen som ideologisk grund, präglad av diktatur, planekonomi, nationell slutenhet och aggressiva internationella relationer.

Vi kan se att facit av den kampen är entydigt: den liberala samhällsmodellen har visat sig överlägsen politiskt, ekonomiskt, ekologiskt, socialt och kulturellt. De flesta totalitära samhällssystem har kollapsat och liberala institutioner har fått ökad spridning i alla världsdelar.

Men liberalismen har många segrar kvar att ta. Nazister marscherar på våra gator. Det är allvar nu.

För mig så handlar det på lång sikt om att vi måste lära av historien och skapa ett tryggt samhälle med trygga individer som löper mindre risk att radikaliseras.

Det skapar vi med en skola i världsklass, en bra socialtjänst och stark polis i samarbete. Det skapar vi i ett samhälle där vi är toleranta mot varandra och tar hand om varandra.

Varningsklockorna ringer ofta på flera håll samtidigt när någon är på väg att radikaliseras och slår in på våldets väg. Ändå har myndigheter idag svårt att samarbeta. Vi vill att skolan och socialtjänsten, och även andra aktörer, tillsammans med lokal polis arbetar bättre för att sätta in rätt insatser när det sker.

Det handlar också om att tidigt upptäcka miljöer där människor radikaliseras till våldsbejakande extremism. Den som är orolig för en familjemedlem har i dag svårt att få hjälp. Vi vill därför att Polismyndigheten ska få ansvar för att samordna arbetet mot våldsbejakande extremism, både nationellt och regionalt.

Den liberala rörelsen föddes i kampen för rätten att fritt få säga sin mening och kritisera de styrande. Modiga liberaler från 1700-talet och framåt har tagit strid för den yttrandefrihet som vi tar för självklar i dag i Sverige. Men yttrandefriheten måste hela tiden försvaras, och i många länder går utvecklingen just nu åt helt fel håll.

Med det sagt så försvarar jag allas rätt att uttrycka sig men jag erkänner att jag brottas med frågan när jag ser nazister marschera på våra gator. Men, jag vill inte att liberala partier eller oliktänkande organisationer ska förbjudas i till exempel Ungern för att en annan grupp tycker att de är för fritänkande och frihetstörstande.

Av samma anledning tror jag inte att vi i grunden kan förbjuda en organisation, även fast den är nazistisk, men jag vill att vi funderar ännu en gång på vad som räknas som hets mot folkgrupp när en organisations hela partiprogram andas detsamma och organisationen tillåts demonstrera.

Det som gör skillnad i längden är det motstånd vi tillsammans sätter upp och att vi inte ignorerar framväxten av våldsbejakande organisationer. I ignorans växer nämligen intolerans och ondska.

Adolf Hitlers ord om hur han såg på världen påminner mig om historien och det ansvar vi alla har för att det inte ska ske igen. Det ger mig kraft att kämpa mot det onda – mot nationalismen, protektionismen, nazismen och extremismen.

Vi skriver morgondagens historia med allt vi säger, väljer och gör så tänk på vilken skillnad du kan vara i dag. Agera i dag såsom du vill att historien ska återberättas i morgon. Tillsammans kan vi skapa ett ännu bättre land som präglas av ännu mer tolerans, öppenhet och frihet.

Vilket Sverige vill du ha?

Monica Lundin (L), riksdagskandidat Liberalerna Dalarna

Debattartikel publicerad i Dalarnas Tidningar 13 maj 2018

Världsbokdagen med härliga möten!

För några veckor sedan var det VÄRLDSBOKDAGEN (23 april). Det är dagen då vi hyllar författarna, läsandet, böckerna och oss läsare.

Den här dagen fick jag förmånen att hänga på Solängsskolan i Borlänge med ett gäng härliga ungar på morgonen. Jag brinner för läsning och tillgången till kunskap vi får den vägen och det var så roligt att läsa högt för tre mellanstadiegrupper.

30167954_10216080800443431_96997824777386232_o

Vi pratade också om varför barn går i skolan 🤓, om fotboll ⚽️, Zlatan🥇, fotbollslaget LA Galaxy, läsning, dataspel/tv-spel 🎮, mina barn, olika författare och Harry Potter.

Vi pratade också om att man kan kramas även fast man inte är ihop utan det kan också vara en del av en hälsning och ett hej/hej då ☺️ och vad en politiker gör förutom åker ut på världsbokdagen och läser högt för barn👂🏽😊 Det blev en underbar start på dagen. Tack för alla fina möten!

P.S. Lärare på skolan har godkänt att bilden får läggas ut och barnen vill själva också vara med i inlägget D.S

/Monica

Hög tid att ändra direktiven till LSS-utredningen

Hög tid att ändra direktiven till LSS-utredningen

Häromdagen läckte det från den s k LSS-utredningen att den överväger att föreslå indragen assistans för barn under 12 år och för äldre över 80.

Det föranledde den ansvariga ministern Åsa Regnér att göra en kommentar på Facebook: ”LSS-utredningen har i uppdrag att skapa ett bättre system som bidrar till ökad delaktighet … Vi vill se en bättre och tydligare lagstiftning som ger bättre möjligheter för barn och vuxna med funktionsnedsättning att leva självständiga liv och vara delaktiga i samhällslivet … Vi ska ha ökad trygghet och mer delaktighet. Inget annat.”

Det låter betryggande. Problemet är att det inte är sant. Det uppdrag som hon och regeringen har gett till LSS-utredningen är att föreslå nedskärningar av assistansen. Vi har nu haft tillfälle att läsa det nu föreliggande utkastet. Det ska understrykas att det är ett utkast och att vi inte vet hur det slutliga förslaget kommer att se ut. Men det visar vilken typ av förslag som måste komma om utredningen ska fullgöra det uppdrag regeringen har gett den.

På ett par punkter förs resonemang om att ökade möjligheter till assistans skulle kunna vara motiverade, men utredningen anser sig på grund av direktiven förhindrade att lägga fram sådana förslag. Förbättringar är alltså uteslutna.

Barn upp till 12 år och deras familjer ska i stället för assistans erbjudas ett nytt stöd som kallas ”omvårdnad och stöd av barn”. Det handlar om professionell personal snarare än dagens personliga assistenter. Inom samma kostnadsram innebär det färre timmar än i dag, dvs en övervältring av omvårdnadsarbete på föräldrarna.

Ingen kan ha något emot att fler insatser än i dag erbjuds inom ramen för LSS. Den nya insatsen kan vara lämplig i vissa fall. Men det vore fel att, som utredningen är inne på, utesluta personlig assistans för barn. Säkert är det många föräldrar som även i fortsättningen föredrar den. Förslaget att dra in assistansen för personer över 80 år är cyniskt. Det handlar om väldigt få personer och knappast några besparingar.

De stora besparingarna ligger i två andra förslag.

Färre timmar till ”andra personliga behov”. I dag beviljas timmar dels till vad som i lagen kallas grundläggande behov, dels till andra personliga behov. Vad som räknas som grundläggande behov har successivt snävats in. För några år sedan räknades alla timmar vid måltider, nu bara tid för att föra maten till munnen. Tidigare räknades alla typer av- och påklädning, nu bara underkläder osv. Det innebär att många timmar som går åt vid måltider och av- och påklädning räknas som ”andra personliga behov”.

Utredningen vill nu begränsa timmarna för andra personliga behov till 15 i veckan. Dessa timmar tänker man sig ska användas till shopping, fritidsaktiviteter, träning m.m. Men de 15 timmarna kommer i många fall att gå åt till bl a måltider och av- och påklädning. Då blir det inte några timmar över för de andra tänkta aktiviteterna. Möjligheterna till delaktighet minskar drastiskt.

Utredningen föreslår också att assistans ska dras in för de ca 5 000 personer som i dag får sin assistans beviljad av kommunen. De personerna hänvisas till hemtjänst eller gruppbostad, ibland kanske kompletterad med ledsagarservice eller kontaktperson. Om igen försvinner i hög grad möjligheterna till delaktighet.

Åsa Regnérs tal om ”bättre möjligheter för barn och vuxna med funktionsnedsättning att leva självständiga liv och vara delaktiga i samhällslivet” framstår i ljuset av dessa förslag som en ren bluff.

Åsa Regnér framhåller i sitt uttalande att utredningens färdiga förslag kommer först i höst. Det är korrekt, men ska man skära ned på assistansersättningen som regeringen vill kommer man inte ifrån åtgärder av det slag som utredningen nu överväger.

Om Åsa Regnér menar allvar med sina fina ord om ”bättre möjligheter för barn och vuxna med funktionsnedsättning att leva självständiga liv och vara delaktiga i samhällslivet” måste LSS-utredningen få nya direktiv. NU.

Bengt Westerberg (L) f d partiledare, socialminister 1991-94

Monica Lundin (L) riksdagskandidat Dalarna i höstens val

Publicerad i Dalademokraten 1 mars 2018

Behöver vi 2 800 fler jobb i Dalarna?

Liberalernas svar är självklart. Att ha ett jobb och egen försörjning ökar människors frihet. Vi vägrar tappa tron på individens egen förmåga och drivkraft.

I Tyskland bidrar enklare regler för småföretag till att fler enkla jobb skapas. Därför skaver det extra för oss liberaler när vissa samhällsgrupper konsekvent hålls utanför arbetsmarknaden. Skillnaden mellan de som har ett jobb och de som fastnar i bidragsberoende blir allt tydligare. 

Mitt i högkonjunkturen växer antalet utsatta på arbetsmarknaden till drygt 300 000 individer. Gruppen domineras av utomeuropeiskt födda där ungefär hälften saknar gymnasieutbildning. För att lyckas integrera den här gruppen på arbetsmarknaden behöver vi tänka om.En del av de nyanlända har med sig värdefull utbildning som behöver tas till vara genom validering. Samtidigt behöver vi ha ett utbildningssystem som hjälper individer med drömmar att förverkliga dessa. Men alla människor som tar sig till Sverige vill inte studera.Därför måste arbetsmarknaden förändras för att skapa arbetstillfällen även för personer som inte vill spendera fler år i skolbänken. Det behövs nya typer av arbeten utan förkunskapskrav för att fler människor ska kunna få ett första jobb. Vi liberaler är övertygade om att ett jobb med lägre ingångslön är bättre än bidragsberoende. 

Hur väl vi lyckas integrera personer med utsatt ställning på arbetsmarknaden avgör morgondagens samhällsekonomi och framtida individers självförverkligande. Vi behöver bara röra oss över Östersjön för att hitta betydligt bättre lösningar.

I Tyskland bidrar enklare regler för småföretag till att fler enkla jobb skapas. Det blir lönsamt för arbetsgivare att skapa tjänster som idag är för olönsamma i Sverige att tillsätta.Hade vi i Sverige haft procentuellt lika många enkla jobb som i Tyskland hade det inneburit 100 000 fler lågkvalificerade jobb än idag. I Borlänge skulle det innebära ett jobbtillskott av 500 enkla jobb. I Falun 600 jobb. I Dalarna totalt 2 800 jobb.Individen och samhället blir rikare ifall vi lyckas skapa fler arbeten med lägre trösklar. Liberalerna vill att fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet för första gången i Sverige.Så snälla – håll inte tillbaka arbetsmarknadens drömmare som inte vill annat än att få sitt första jobb.

Mats Persson, Ekonomiskpolitisk talesperson (L)

Said Abdu, Arbetsmarknadspolitisk talesperson (L)

Monica Lundin, Riksdagskandidat Dalarna (L)

Publicerat i Dala-Demokraten 16 februari 2018

Mobilfrihet

Jag ägnade förmiddagen igår åt barn- och bildningsnämnd. Alltid när vi sitter i möten fortgår arbetet utanför mötesrummet; inom politiken, på arbetsplatser, på skolor och förskolor. Mail samlas på, meddelanden, telefonsamtal väntar när mötet är slut. Jag har mer och mer de senaste åren tränat på att vara mer och mer närvarande vid mötena och det enkla jag då gör är att låta bli mobilen och inte vara digitalt uppkopplad hela tiden. Ibland går det bra, ibland går det mindre bra.

IMG_0538

Jag vet inte hur alla andra funkar men utifrån mig själv så vet jag hur distraherande mobilen och paddan kan vara med allt som händer på Instagram, Facebook, Messenger, LinkedIn, sms och mail. Jag finns i alla dessa forum och kommunicerar mycket med väljare, kollegor och bekanta via dessa, så aviseringar inne i dessa program samlas på rätt snabbt. Det kan därför vara enkelt att låta sig luras att kolla ofta men jag försöker mer och mer koncentrera tidpunkterna då jag går in och kollar och interagerar. Det undantag jag gör är att då och då kolla om jag fått samtal eller sms som rör barnen. Som följd av att jag låter mobilen ligga blir min koncentrationsförmåga högre, jag är närvarande, lyssnar mer aktivt, ställer mer frågor och jag blir också mer deltagande i diskussionerna på mötena.

Hemma har jag sedan mobilens intåg haft mer och mer tjafs med barnen. Det tillkommer därför fler och fler regler kring mobilanvändningen för oss allihop. Vi lägger bort mobilen när vi äter (kan tyckas självklart!), vi läser mer och mer böcker för att kompensera skärmtiden, vi försöker begränsa mobilanvändningen före läggdags (jag vet, det är supersvårt för mig också…)  Så klart får jag där som andra föräldrar träna på att vara en god förebild med min egen mobilanvändning. Ibland går det bra, ibland går det mindre bra.

Ingenting är svart eller vitt. Därför vill jag gärna problematisera kring vår mobilanvändning överhuvudtaget men framför allt i skolan, vilket blivit en aktuell fråga.

Mer och mer forskning varnar för vad mobilanvändning gör med våra hjärnor. Vad mobilanvändningen gör för koncentrationen och närvaron. Vad det utsätter hjärnan för i mängden av fler aktiva val som vi tar numera än tidigare, att en hjärna som ständigt tvingas skifta fokus kan påverkas negativt. Forskning visar också att vår hjärna kan förändras eller till och med krympa av att vi ständigt är uppkopplade med mobiler, läsplattor och datorer. Detta fenomen har också tidigare setts som ett resultat av långvarig stress. Det finns även studier om kopplingen mellan flitigt användande av smarta telefoner, ökad stress och att minnets funktioner försämras. Vissa forskare menar att beteendet kan liknas vid ett beroende  och ett begrepp finns till och med, ”nomofobi” – no mobile phobia – rädsla för att vara utan mobiltelefonen. Skärmens blåa ljus kan även störa sömnen på olika sätt, vilket minskar och fördröjer utsöndringen av hormonet melatonin som hjälper oss att bli sömniga. Sedan det här med koncentrationen. Jag läste att en forskare som heter Katarina Gospic sett att forskningen visar att vi tittar på mobiltelefonen i snitt 150 gånger per dag. För unga är siffran avsevärt högre. Samtidigt tar det enligt Katarina uppåt 25 minuter att återfå fullt fokus. Vad gör det med koncentrationen? tänker jag. Där fick jag en riktig tankeställare själv.

Jag tycker att den här forskningen ger insikter till mig som förälder och jag kommer än mer påverka mitt eget och mina barns användande nu när jag läst på mer.

Mobilanvändningen går ner i åldrarna. 78 % av 9-12-åringarna har en egen smartphone. 22 % har det alltså inte. Min nuvarande 4-åring blev tidigt mästare på både padda och mobil och surfar och letar barnfilmer på you tube, letar låtar på Spotify osv. Som förälder gäller det då att hänga med på vilka sidor barnen rör sig. Tycker ni andra att det är lätt? Det tycker inte jag. Är det bara jag som tycker att mina barn beter sig som drönare när de sitter vid mobilen, paddan eller spel? Man får inga svar utan ett Mmmm eller vänta… eller inga svar alls… och ja, jag kan låta likadan själv. Jag erkänner det.

Den 1 februari i år blev det lag på att vi inte får hålla mobilen i handen när vi kör bil. Det påverkar säkerheten och vi riskerar att köra ihjäl oss och andra när vi är fokuserade på mobilen. Den lagen verkar ha passerat utan större protester. Antingen fogar sig folk i det hela och pratar via bilens högtalare/handsfree eller så skiter man i lagen och riskerar böter. Något större uppror verkar det inte ha blivit av att staten går och in och stiftar lag över mobilanvändningen i bil.

Diskussion har det dock blivit kring Liberalernas förslag om mobilfria klassrum. Det ska tilläggas att det är elevernas privata mobiler vi avser. Det finns inget hinder till att använda digitala pedagogiska verktyg i klassrummet men då står skolan för den tekniska utrustningen. Rektor kan också besluta om undantag utifrån att en elev kan ha särskilda skäl att ha mobilen med sig i klassrummet.  Jag har funderat mycket på det här. Min första reaktion var att det där kan skolorna och rektorerna bestämma själva. Sådant beslut tog vi till exempel i Borlänge i enighet för inte så länge sedan. Sedan har jag börjat fundera, lyssnat runt, läst på om forskningen.

Alla skolor lyckas inte med mobilfria klassrum. Jag får rapporter från grundskolan och gymnasiet att elever filmar varandra och lärare i syfte att kränka varandra och att hota varandra under skoltid, att eleverna inte är lika aktiva på rasterna, att det blir konflikter inne i spelen som eleverna spelar på rasterna. Jag skulle säga att i de kommuner där skolor, rektorer och lärare inte har ordningsregler om mobiler eller där de inte lyckas efterleva överenskommen mobilfrihet får det stora konsekvenser och det är de svaga eleverna som drabbas.  De elever som har svårast att hänga med drabbas mest när arbetsron i klassrummet störs.

Detta stöds också av en brittisk studie från London School of Economics and Political Science som har undersökt vilken påverkan mobilförbud i skolan har för elevernas produktivitet och testresultat. Forskarna har tittat på vilka regler skolan i fyra brittiska städer har för mobilanvändning och jämför detta med uppgifter om hur eleverna presterar i skolan. Forskarna har följt elevernas resultat från 11 till 16 års ålder. Studien visar att elevernas resultat förbättrades generellt efter det att en skola infört mobilförbud. Provresultaten förbättrades med 6,4 %-enheter. Störst förbättring såg man bland de lågpresterande eleverna. Forskarna menar att studien visar att ditigala verktyg, som mobiltelefoner, har negativ påverkan på elevernas resultat genom att de distraherar eleverna. Men (och det här är viktigt) resultaten betyder inte att mobiltelefonerna aldrig kan vara ett användbart verktyg men det kräver att de används på ett genomtänkt och strukturerat sätt. Slutsatsen forskarna drar är att frågan om närvaron av mobiler i skolan inte kan lämnas därhän och att förbjuda mobiler kan vara ett enkelt sätt att utjämna skillnader inom skolsystemet utan att det kostar något.

Så varför är det en så het fråga i Sverige? I Frankrike har Macrons regering nyligen beslutat om totalförbud mot mobiltelefoner på alla skolor i hela landet. I Sverige är vi i Liberalerna ensamma om att föreslå mobilfria klassrum, med undantag av att mobilen får användas för relevanta saker i undervisningen.

Jag tycker att det är jättebra att vissa skolor och lärare tycker det funkar bra i dagsläget. Det jag tycker blir tydligt är att det är lärare med tydligt ledarskap och auktoritet som lyckas väl med att hålla ev mobilregler i schack, som tycker det är bra. En undersökning bland drygt 1500 lärare visade att 77 % tycker mobilförbud är bra. 51% tycker att mobilförbud är väldigt bra. Som en lärare uttryckte det: ”De är lite som zombies med telefonerna”.  De främsta fördelarna med mobilförbudet säger lärarna är:

1. Arbetsro i klassrummet (56%)

2. Färre fall av nätmobbning och nätkränkningar samt (14%)

3. Att eleverna umgås mer med varandra (13%).

Så baserat på den undersökningen menar majoriteten av lärarna att mobilförbud är något bra. Då tänker jag: Om vi vill ha en likvärdig skola ska vi då inte ge ett förstärkt lagstöd till de skolor, rektorer och lärare som känner att de behöver det? De skolor som lyckas med mobilfria klassrum gör ju det oavsett. 22 % av 9-12-åringarna i Sverige har inte en egen smartphone. Vad skapar det i elevgrupperna när vissa vill tillåta privat mobilanvändning i undervisningen. Då har jag inte ens kommit in på problematiken kring grupptrycket att ha den senaste mobilen, de senaste spelen, de senaste apparna…

Vad handlar det här om? Handlar det om att rektorer och lärare känner sig misstrodda, att de tror att vi politiker inte tror att de klarar av uppdraget? Det är oavsett verkligen inte avsikten. Jag står på lärarnas sida och vill att de ska känna ett så starkt stöd i ryggen som möjligt från mig som politiker. Likväl som jag vill att staten ska ta över den offentliga skolan för att försäkra en likvärdig skola över hela landet vill jag som politiker ge de bästa förutsättningar för lärarna och rektorerna att sköta sitt pedagogiska uppdrag. Hur ska vi annars kunna garantera att skolan ska vara kompensatorisk och likvärdig i hela landet?

Kan vi i Sverige idag garantera lugn och arbetsro i klassrummen? Nä, jag kan inte säga att vi kan det. Men genom att ha mobilfria klassrum i hela Sverige tror jag att vi är en god bit på väg.

Sedan måste jag bara få kommentera detta med att en liberal inte kan vara för ett förbud. Det är ju lika fånigt som att en liberal automatiskt skulle vara för fri mobilanvändning i bilen eller att en liberal automatiskt skulle vara för fri narkotika- eller alkoholanvändning oavsett vad det skulle få för konsekvenser för mina medmänniskor i samhället. Så är inte heller fallet. Jag tänker att vi i Liberalerna kan bättre än att kleta liberalstämpeln på varandra och beskylla varandra för att inte vara tillräckligt liberala. Bättre kan vi!

Det här blogginlägget väcker jättemånga frågor hos mig. Vad kan det här mer handla om? Vilken syn har vi på kunskapsinlärning? Vad kan vi göra åt lärarutbildningen när det gäller ledarskap, auktoritet, kunskap i pedagogisk teknik? Kommer vi se konsekvenser framöver där föräldrar som läser forskning osv begränsar sina barns mobilanvändande medan andra föräldrar inte gör det? Vad skapar det för konsekvenser i inlärningsförmåga och kunskapsresultat bland barn? Blir det en framtida klassfråga där mer pålästa föräldrar får mer alterta barn med högre kunskapsresultat som följd?

Men framför allt ta en funderare på hur mobilen och sociala/digitala media påverkar dig? Hur koncentrerad och närvarande blir du när du har mobilen närvarande?

#mobilfrihet #mobilfriaklassrum

Önskar dig en bra dag!

/

Monica

Positiv upplevelse av akutvården igår

Positiv upplevelse av akutvården igår

En sur och arg politiker som är i konflikt med någon har lättare att få plats i media, har jag fått lära mig som politiker. Eftersom det synsättet går emot hela mitt väsen och jag ofta tycker den rollen är jobbig så tänker jag nu bjuda på det motsatta.

Igår fick jag nog av en stegrande smärta i ryggen, jag fick nog av att mina barn fick klä på mig igår morse, jag fick nog av att känna mig hjälplös i soffan så jag skjutsades till akuten vid Falu lasarett igår eftermiddags. Det var mitt första akutbesök någonsin för egen räkning på 45 år. Jag var förberedd på lång väntan. Hade preppat mig med frukt, padda, bok, fulladdad telefon.

Så här gick det:

Inom en timme fick jag komma in för en första bedömning, det var tio personer före mig i kön.

Inom ytterligare halvtimme var prover tagna och jag fick ett rum på ortopeden. Inom ytterligare halvtimme fick jag starkare smärtlindring samt att urinblåsan ultraljudats.

Inom ytterligare halvtimme kom AT-läkaren för samtal och undersökning. Han konstaterade genom min journal att jag inte varit särskilt flitig besökare inom vården ☺️

Efter ytterligare halvtimme hade han också konsulterat ortoped och jag fick efter ännu en halvtimme klartecken att åka hem efter ytterligare samtal och undersökning med samme läkare och receptskrivning på starkare piller.

Totalt 3,5 h.

Allt är så klart relativt men jag är väldigt nöjd och tacksam med den akutvård jag fick igår ❤️🎶✨

Jag är medveten om att morfinet fortfarande verkar i min kropp i skrivande stund men min upplevelse är genuin och jag är väldigt tacksam för personalens insatser 😊 Nu fortsätter smärtlindringen och därefter rehab.

Det jag har att önska är att landstinget inför vårdavtal med naprapater, kiropraktorer och andra specialister likt andra landsting. Flera skulle då inte behöva söka till sjukvården i första hand och uppta plats. Jag inser att detta är en önskedröm i ett s-styrt landsting tyvärr 😥

Om någon nu vill komma och skotta min gård är ni välkommen ❄️❄️❄️😃 annars smälter det väl till slut tänker jag.

Tack alla änglar inom vården. Tack Chrille Lundin för hjälpen och John som stod på standby 😍

Liberala hälsningar från

Monica