Hög tid att ändra direktiven till LSS-utredningen

Hög tid att ändra direktiven till LSS-utredningen

Häromdagen läckte det från den s k LSS-utredningen att den överväger att föreslå indragen assistans för barn under 12 år och för äldre över 80.

Det föranledde den ansvariga ministern Åsa Regnér att göra en kommentar på Facebook: ”LSS-utredningen har i uppdrag att skapa ett bättre system som bidrar till ökad delaktighet … Vi vill se en bättre och tydligare lagstiftning som ger bättre möjligheter för barn och vuxna med funktionsnedsättning att leva självständiga liv och vara delaktiga i samhällslivet … Vi ska ha ökad trygghet och mer delaktighet. Inget annat.”

Det låter betryggande. Problemet är att det inte är sant. Det uppdrag som hon och regeringen har gett till LSS-utredningen är att föreslå nedskärningar av assistansen. Vi har nu haft tillfälle att läsa det nu föreliggande utkastet. Det ska understrykas att det är ett utkast och att vi inte vet hur det slutliga förslaget kommer att se ut. Men det visar vilken typ av förslag som måste komma om utredningen ska fullgöra det uppdrag regeringen har gett den.

På ett par punkter förs resonemang om att ökade möjligheter till assistans skulle kunna vara motiverade, men utredningen anser sig på grund av direktiven förhindrade att lägga fram sådana förslag. Förbättringar är alltså uteslutna.

Barn upp till 12 år och deras familjer ska i stället för assistans erbjudas ett nytt stöd som kallas ”omvårdnad och stöd av barn”. Det handlar om professionell personal snarare än dagens personliga assistenter. Inom samma kostnadsram innebär det färre timmar än i dag, dvs en övervältring av omvårdnadsarbete på föräldrarna.

Ingen kan ha något emot att fler insatser än i dag erbjuds inom ramen för LSS. Den nya insatsen kan vara lämplig i vissa fall. Men det vore fel att, som utredningen är inne på, utesluta personlig assistans för barn. Säkert är det många föräldrar som även i fortsättningen föredrar den. Förslaget att dra in assistansen för personer över 80 år är cyniskt. Det handlar om väldigt få personer och knappast några besparingar.

De stora besparingarna ligger i två andra förslag.

Färre timmar till ”andra personliga behov”. I dag beviljas timmar dels till vad som i lagen kallas grundläggande behov, dels till andra personliga behov. Vad som räknas som grundläggande behov har successivt snävats in. För några år sedan räknades alla timmar vid måltider, nu bara tid för att föra maten till munnen. Tidigare räknades alla typer av- och påklädning, nu bara underkläder osv. Det innebär att många timmar som går åt vid måltider och av- och påklädning räknas som ”andra personliga behov”.

Utredningen vill nu begränsa timmarna för andra personliga behov till 15 i veckan. Dessa timmar tänker man sig ska användas till shopping, fritidsaktiviteter, träning m.m. Men de 15 timmarna kommer i många fall att gå åt till bl a måltider och av- och påklädning. Då blir det inte några timmar över för de andra tänkta aktiviteterna. Möjligheterna till delaktighet minskar drastiskt.

Utredningen föreslår också att assistans ska dras in för de ca 5 000 personer som i dag får sin assistans beviljad av kommunen. De personerna hänvisas till hemtjänst eller gruppbostad, ibland kanske kompletterad med ledsagarservice eller kontaktperson. Om igen försvinner i hög grad möjligheterna till delaktighet.

Åsa Regnérs tal om ”bättre möjligheter för barn och vuxna med funktionsnedsättning att leva självständiga liv och vara delaktiga i samhällslivet” framstår i ljuset av dessa förslag som en ren bluff.

Åsa Regnér framhåller i sitt uttalande att utredningens färdiga förslag kommer först i höst. Det är korrekt, men ska man skära ned på assistansersättningen som regeringen vill kommer man inte ifrån åtgärder av det slag som utredningen nu överväger.

Om Åsa Regnér menar allvar med sina fina ord om ”bättre möjligheter för barn och vuxna med funktionsnedsättning att leva självständiga liv och vara delaktiga i samhällslivet” måste LSS-utredningen få nya direktiv. NU.

Bengt Westerberg (L) f d partiledare, socialminister 1991-94

Monica Lundin (L) riksdagskandidat Dalarna i höstens val

Publicerad i Dalademokraten 1 mars 2018

Behöver vi 2 800 fler jobb i Dalarna?

Liberalernas svar är självklart. Att ha ett jobb och egen försörjning ökar människors frihet. Vi vägrar tappa tron på individens egen förmåga och drivkraft.

I Tyskland bidrar enklare regler för småföretag till att fler enkla jobb skapas. Därför skaver det extra för oss liberaler när vissa samhällsgrupper konsekvent hålls utanför arbetsmarknaden. Skillnaden mellan de som har ett jobb och de som fastnar i bidragsberoende blir allt tydligare. 

Mitt i högkonjunkturen växer antalet utsatta på arbetsmarknaden till drygt 300 000 individer. Gruppen domineras av utomeuropeiskt födda där ungefär hälften saknar gymnasieutbildning. För att lyckas integrera den här gruppen på arbetsmarknaden behöver vi tänka om.En del av de nyanlända har med sig värdefull utbildning som behöver tas till vara genom validering. Samtidigt behöver vi ha ett utbildningssystem som hjälper individer med drömmar att förverkliga dessa. Men alla människor som tar sig till Sverige vill inte studera.Därför måste arbetsmarknaden förändras för att skapa arbetstillfällen även för personer som inte vill spendera fler år i skolbänken. Det behövs nya typer av arbeten utan förkunskapskrav för att fler människor ska kunna få ett första jobb. Vi liberaler är övertygade om att ett jobb med lägre ingångslön är bättre än bidragsberoende. 

Hur väl vi lyckas integrera personer med utsatt ställning på arbetsmarknaden avgör morgondagens samhällsekonomi och framtida individers självförverkligande. Vi behöver bara röra oss över Östersjön för att hitta betydligt bättre lösningar.

I Tyskland bidrar enklare regler för småföretag till att fler enkla jobb skapas. Det blir lönsamt för arbetsgivare att skapa tjänster som idag är för olönsamma i Sverige att tillsätta.Hade vi i Sverige haft procentuellt lika många enkla jobb som i Tyskland hade det inneburit 100 000 fler lågkvalificerade jobb än idag. I Borlänge skulle det innebära ett jobbtillskott av 500 enkla jobb. I Falun 600 jobb. I Dalarna totalt 2 800 jobb.Individen och samhället blir rikare ifall vi lyckas skapa fler arbeten med lägre trösklar. Liberalerna vill att fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet för första gången i Sverige.Så snälla – håll inte tillbaka arbetsmarknadens drömmare som inte vill annat än att få sitt första jobb.

Mats Persson, Ekonomiskpolitisk talesperson (L)

Said Abdu, Arbetsmarknadspolitisk talesperson (L)

Monica Lundin, Riksdagskandidat Dalarna (L)

Publicerat i Dala-Demokraten 16 februari 2018

Mobilfrihet

Jag ägnade förmiddagen igår åt barn- och bildningsnämnd. Alltid när vi sitter i möten fortgår arbetet utanför mötesrummet; inom politiken, på arbetsplatser, på skolor och förskolor. Mail samlas på, meddelanden, telefonsamtal väntar när mötet är slut. Jag har mer och mer de senaste åren tränat på att vara mer och mer närvarande vid mötena och det enkla jag då gör är att låta bli mobilen och inte vara digitalt uppkopplad hela tiden. Ibland går det bra, ibland går det mindre bra.

IMG_0538

Jag vet inte hur alla andra funkar men utifrån mig själv så vet jag hur distraherande mobilen och paddan kan vara med allt som händer på Instagram, Facebook, Messenger, LinkedIn, sms och mail. Jag finns i alla dessa forum och kommunicerar mycket med väljare, kollegor och bekanta via dessa, så aviseringar inne i dessa program samlas på rätt snabbt. Det kan därför vara enkelt att låta sig luras att kolla ofta men jag försöker mer och mer koncentrera tidpunkterna då jag går in och kollar och interagerar. Det undantag jag gör är att då och då kolla om jag fått samtal eller sms som rör barnen. Som följd av att jag låter mobilen ligga blir min koncentrationsförmåga högre, jag är närvarande, lyssnar mer aktivt, ställer mer frågor och jag blir också mer deltagande i diskussionerna på mötena.

Hemma har jag sedan mobilens intåg haft mer och mer tjafs med barnen. Det tillkommer därför fler och fler regler kring mobilanvändningen för oss allihop. Vi lägger bort mobilen när vi äter (kan tyckas självklart!), vi läser mer och mer böcker för att kompensera skärmtiden, vi försöker begränsa mobilanvändningen före läggdags (jag vet, det är supersvårt för mig också…)  Så klart får jag där som andra föräldrar träna på att vara en god förebild med min egen mobilanvändning. Ibland går det bra, ibland går det mindre bra.

Ingenting är svart eller vitt. Därför vill jag gärna problematisera kring vår mobilanvändning överhuvudtaget men framför allt i skolan, vilket blivit en aktuell fråga.

Mer och mer forskning varnar för vad mobilanvändning gör med våra hjärnor. Vad mobilanvändningen gör för koncentrationen och närvaron. Vad det utsätter hjärnan för i mängden av fler aktiva val som vi tar numera än tidigare, att en hjärna som ständigt tvingas skifta fokus kan påverkas negativt. Forskning visar också att vår hjärna kan förändras eller till och med krympa av att vi ständigt är uppkopplade med mobiler, läsplattor och datorer. Detta fenomen har också tidigare setts som ett resultat av långvarig stress. Det finns även studier om kopplingen mellan flitigt användande av smarta telefoner, ökad stress och att minnets funktioner försämras. Vissa forskare menar att beteendet kan liknas vid ett beroende  och ett begrepp finns till och med, ”nomofobi” – no mobile phobia – rädsla för att vara utan mobiltelefonen. Skärmens blåa ljus kan även störa sömnen på olika sätt, vilket minskar och fördröjer utsöndringen av hormonet melatonin som hjälper oss att bli sömniga. Sedan det här med koncentrationen. Jag läste att en forskare som heter Katarina Gospic sett att forskningen visar att vi tittar på mobiltelefonen i snitt 150 gånger per dag. För unga är siffran avsevärt högre. Samtidigt tar det enligt Katarina uppåt 25 minuter att återfå fullt fokus. Vad gör det med koncentrationen? tänker jag. Där fick jag en riktig tankeställare själv.

Jag tycker att den här forskningen ger insikter till mig som förälder och jag kommer än mer påverka mitt eget och mina barns användande nu när jag läst på mer.

Mobilanvändningen går ner i åldrarna. 78 % av 9-12-åringarna har en egen smartphone. 22 % har det alltså inte. Min nuvarande 4-åring blev tidigt mästare på både padda och mobil och surfar och letar barnfilmer på you tube, letar låtar på Spotify osv. Som förälder gäller det då att hänga med på vilka sidor barnen rör sig. Tycker ni andra att det är lätt? Det tycker inte jag. Är det bara jag som tycker att mina barn beter sig som drönare när de sitter vid mobilen, paddan eller spel? Man får inga svar utan ett Mmmm eller vänta… eller inga svar alls… och ja, jag kan låta likadan själv. Jag erkänner det.

Den 1 februari i år blev det lag på att vi inte får hålla mobilen i handen när vi kör bil. Det påverkar säkerheten och vi riskerar att köra ihjäl oss och andra när vi är fokuserade på mobilen. Den lagen verkar ha passerat utan större protester. Antingen fogar sig folk i det hela och pratar via bilens högtalare/handsfree eller så skiter man i lagen och riskerar böter. Något större uppror verkar det inte ha blivit av att staten går och in och stiftar lag över mobilanvändningen i bil.

Diskussion har det dock blivit kring Liberalernas förslag om mobilfria klassrum. Det ska tilläggas att det är elevernas privata mobiler vi avser. Det finns inget hinder till att använda digitala pedagogiska verktyg i klassrummet men då står skolan för den tekniska utrustningen. Rektor kan också besluta om undantag utifrån att en elev kan ha särskilda skäl att ha mobilen med sig i klassrummet.  Jag har funderat mycket på det här. Min första reaktion var att det där kan skolorna och rektorerna bestämma själva. Sådant beslut tog vi till exempel i Borlänge i enighet för inte så länge sedan. Sedan har jag börjat fundera, lyssnat runt, läst på om forskningen.

Alla skolor lyckas inte med mobilfria klassrum. Jag får rapporter från grundskolan och gymnasiet att elever filmar varandra och lärare i syfte att kränka varandra och att hota varandra under skoltid, att eleverna inte är lika aktiva på rasterna, att det blir konflikter inne i spelen som eleverna spelar på rasterna. Jag skulle säga att i de kommuner där skolor, rektorer och lärare inte har ordningsregler om mobiler eller där de inte lyckas efterleva överenskommen mobilfrihet får det stora konsekvenser och det är de svaga eleverna som drabbas.  De elever som har svårast att hänga med drabbas mest när arbetsron i klassrummet störs.

Detta stöds också av en brittisk studie från London School of Economics and Political Science som har undersökt vilken påverkan mobilförbud i skolan har för elevernas produktivitet och testresultat. Forskarna har tittat på vilka regler skolan i fyra brittiska städer har för mobilanvändning och jämför detta med uppgifter om hur eleverna presterar i skolan. Forskarna har följt elevernas resultat från 11 till 16 års ålder. Studien visar att elevernas resultat förbättrades generellt efter det att en skola infört mobilförbud. Provresultaten förbättrades med 6,4 %-enheter. Störst förbättring såg man bland de lågpresterande eleverna. Forskarna menar att studien visar att ditigala verktyg, som mobiltelefoner, har negativ påverkan på elevernas resultat genom att de distraherar eleverna. Men (och det här är viktigt) resultaten betyder inte att mobiltelefonerna aldrig kan vara ett användbart verktyg men det kräver att de används på ett genomtänkt och strukturerat sätt. Slutsatsen forskarna drar är att frågan om närvaron av mobiler i skolan inte kan lämnas därhän och att förbjuda mobiler kan vara ett enkelt sätt att utjämna skillnader inom skolsystemet utan att det kostar något.

Så varför är det en så het fråga i Sverige? I Frankrike har Macrons regering nyligen beslutat om totalförbud mot mobiltelefoner på alla skolor i hela landet. I Sverige är vi i Liberalerna ensamma om att föreslå mobilfria klassrum, med undantag av att mobilen får användas för relevanta saker i undervisningen.

Jag tycker att det är jättebra att vissa skolor och lärare tycker det funkar bra i dagsläget. Det jag tycker blir tydligt är att det är lärare med tydligt ledarskap och auktoritet som lyckas väl med att hålla ev mobilregler i schack, som tycker det är bra. En undersökning bland drygt 1500 lärare visade att 77 % tycker mobilförbud är bra. 51% tycker att mobilförbud är väldigt bra. Som en lärare uttryckte det: ”De är lite som zombies med telefonerna”.  De främsta fördelarna med mobilförbudet säger lärarna är:

1. Arbetsro i klassrummet (56%)

2. Färre fall av nätmobbning och nätkränkningar samt (14%)

3. Att eleverna umgås mer med varandra (13%).

Så baserat på den undersökningen menar majoriteten av lärarna att mobilförbud är något bra. Då tänker jag: Om vi vill ha en likvärdig skola ska vi då inte ge ett förstärkt lagstöd till de skolor, rektorer och lärare som känner att de behöver det? De skolor som lyckas med mobilfria klassrum gör ju det oavsett. 22 % av 9-12-åringarna i Sverige har inte en egen smartphone. Vad skapar det i elevgrupperna när vissa vill tillåta privat mobilanvändning i undervisningen. Då har jag inte ens kommit in på problematiken kring grupptrycket att ha den senaste mobilen, de senaste spelen, de senaste apparna…

Vad handlar det här om? Handlar det om att rektorer och lärare känner sig misstrodda, att de tror att vi politiker inte tror att de klarar av uppdraget? Det är oavsett verkligen inte avsikten. Jag står på lärarnas sida och vill att de ska känna ett så starkt stöd i ryggen som möjligt från mig som politiker. Likväl som jag vill att staten ska ta över den offentliga skolan för att försäkra en likvärdig skola över hela landet vill jag som politiker ge de bästa förutsättningar för lärarna och rektorerna att sköta sitt pedagogiska uppdrag. Hur ska vi annars kunna garantera att skolan ska vara kompensatorisk och likvärdig i hela landet?

Kan vi i Sverige idag garantera lugn och arbetsro i klassrummen? Nä, jag kan inte säga att vi kan det. Men genom att ha mobilfria klassrum i hela Sverige tror jag att vi är en god bit på väg.

Sedan måste jag bara få kommentera detta med att en liberal inte kan vara för ett förbud. Det är ju lika fånigt som att en liberal automatiskt skulle vara för fri mobilanvändning i bilen eller att en liberal automatiskt skulle vara för fri narkotika- eller alkoholanvändning oavsett vad det skulle få för konsekvenser för mina medmänniskor i samhället. Så är inte heller fallet. Jag tänker att vi i Liberalerna kan bättre än att kleta liberalstämpeln på varandra och beskylla varandra för att inte vara tillräckligt liberala. Bättre kan vi!

Det här blogginlägget väcker jättemånga frågor hos mig. Vad kan det här mer handla om? Vilken syn har vi på kunskapsinlärning? Vad kan vi göra åt lärarutbildningen när det gäller ledarskap, auktoritet, kunskap i pedagogisk teknik? Kommer vi se konsekvenser framöver där föräldrar som läser forskning osv begränsar sina barns mobilanvändande medan andra föräldrar inte gör det? Vad skapar det för konsekvenser i inlärningsförmåga och kunskapsresultat bland barn? Blir det en framtida klassfråga där mer pålästa föräldrar får mer alterta barn med högre kunskapsresultat som följd?

Men framför allt ta en funderare på hur mobilen och sociala/digitala media påverkar dig? Hur koncentrerad och närvarande blir du när du har mobilen närvarande?

#mobilfrihet #mobilfriaklassrum

Önskar dig en bra dag!

/

Monica

LSS på sossevis

På kommunfullmäktigemötet i december 2016 lade jag en motion om att införa akutstopp och stoppa omprövningarna i omsorgsnämnden vad gäller LSS-behövande för att säkerställa att kommunens agerande inte strider mot Förvaltningslagen och att LSS-lagstiftningens ursprungliga ambition som frihets- och rättighetslagstiftning efterlevs.

På kommunfullmäktige i juni 2017 fick Liberalerna avslag på detta från S-majoriteten. Sedan dess har Högsta Domstolen reagerat på hur Försäkringskassan övertolkar domarna kring personlig assistans, Försäkringskassan har agerat gentemot regeringen och bett om en snabbutredning för att Försäkringskassan ser risken med ödesdigra konsekvenser till följd av dessa domar. Regeringen agerade också till slut förra månaden och har fryst omprövningarna till följd av den här utvecklingen.

Vid kommunfullmäktige i november 2017 ställde jag en interpellation till omsorgsnämndens ordförande Anita Nordström om just detta och ställde frågan hur omsorgsnämnden avser att agera. Svaret jag fick var att en utredning skulle tillsättas och jag vädjade då till omsorgsnämnden och S-majoriteten om att frysa omprövningarna.

Till följd av interpellationen lade Liberalerna tillsammans med Alliansen ett förslag på omsorgsnämnden 22 november om att stoppa alla omprövningar av assistansbeslut enligt LSS. Förslaget togs till beredning. Den 3/12, var det omsorgsnämnd och majoriteten lade då ett förslag om temporärt avsteg från riktlinjerna för handläggning av stöd till personer med funktionsnedsättning i avvaktan på den lagändring som förväntas komma från riksdagen under våren.

Vi liberaler tycker detta är positivt men vi vill ta tillfället i akt att kommentera detta. Vi tycker det är anmärkningsvärt att majoriteten nu svänger i frågan. Vi tycker det är bra men ni har vaknat på tok försent. Många människor har redan fått avslag till följd av hårdare tolkningar från både stat och kommun.

Vi tycker det är anmärkningsvärt att majoriteten väljer att inte ta upp Liberalernas och Alliansens förslag i omsorgsnämnden utan det ska än en gång ut se som att det är majoriteten som agerar proaktivt. Så är dock inte fallet. Majoriteten och tjänstemannakåren har hållt emot i den här frågan i omsorgsnämnden under lång tid. Så jag vill ta tillfället i akt att nämna att vi i från Liberalerna har agerat gentemot kommunen i denna fråga i över ett år nu. Vi har agerat för att regeringen på riksnivå och S-majoriteten på kommunnivå till slut skulle inse vilka konsekvenserna blir. Vi har agerat för att få tillstånd en förändring och vi skulle vilja påstå att vi till slut har kommit en bit på väg. Men ibland vore det inte fel att från majoritetens sida faktiskt se att vi kan komma överens om saker över blockgränsen, till gagn för våra Borlängebor och de människor som är mest utsatta i samhället.

Samtidigt varnar människor från funktionshinderrörelsen i Borlänge och Falun att omsorgsnämndens beslut inte kommer spela så stor roll. Här är ett citat från Bo Gunnar Karlsson, engagerad anhörig:

Jag vill försöka vara en positiv Borlängebo och se ljusglimtarna men orkar snart inte med mer spel för galleriet, vare sig det är från kommuner eller staten. Omsorgsnämnden i Borlänge säger att man tagit beslut om att inte följa Försäkringskassans tolkning av LSS av hänsyn till brukare. Det enda som skett är att man valt att inte följa den senaste domen från juni 2017 och som verkställdes i november 2017. I övrigt kommer Borlänge kommun driva sin hantering av assistansbeslut exakt på samma sätt som före november 2017. Man tar fortsatt enbart tidsbegränsade beslut, och som kräver nyansökning när beslutet löper ut. Nyansökningar som, med stöd av Försäkringskassans rättspraxis kring de övriga domarna som kommunen även fortsättningsvis väljer att följa, stänger de flesta funktionsnedsatta utanför rätten till assistans.

Den här frågan är svår och det är många detaljer vi ska förstå oss på. Om det är så att Borlänge kommun fortsatt kommer att göra bedömningar utefter förvaltningsrättens domar från 2009, 2012 och 2015 kommer vi inte få så stor skillnad i besluten tyvärr.

Men tro mig, vi kommer med fortsatt intresse och stridslystnad följa utvecklingen av LSS inom Borlänge kommun. Vi ger oss inte förrän LSS-lagstiftningen åter blir den frihets- och rättighetslagstiftning som Liberalerna med Bengt Westerberg en gång i tiden skapade.

Vad tycker du om det här? Kontakta mig gärna.

Önskar er en fortsatt bra kväll och vecka!

/Monica

Bostäder och trafik på landsmötet

I helgen är jag på Liberalernas landsmöte i Västerås. Jag hade igår förmånen att leda utskottet för bostäder och trafik och vill gärna berätta lite kort om vad vi pratade om och vilken politik vi nu klubbat.

Vi behöver en bostadsmarknad där fler får plats. En bostadsmarknad som ökar människors frihet och möjlighet att forma sina liv. En bostadsmarknad som ger bättre förutsättningar för jobb och tillväxt i Sverige. En bostadsmarknad som tillåter människor att göra en social resa. Från Liberalernas sida säger vi fortsatt nej till införandet av marknadshyror, förutom vad gäller nyproduktion.

Vi vill ha en bostadsmarknad där Agda 80 år ska ha råd att bo kvar, där ungdomar ska kunna börja bospara och ha en rimlig chans att mycket snabbare kunna köpa sin första bostad. Vi vill ha en ökad rörlighet, mer byggande, enklare regler, snabbare planprocesser. Det finns en outnyttjad potential i att bygga fler bostäder i attraktiva lägen, särskilt i glesbygd. Därför bör bestämmandet av strandskyddet kunna decentraliseras till kommunerna.

Vår liberala trafikpolitik ska ge människor möjlighet att bo i hela Sverige. För det behöver vi väl fungerande kommunikationer och en modern infrastruktur. Det ger förutsättningar för att öka människors frihet, ett blomstrande näringsliv och en öppen marknad.

Det är viktigt med en långsiktig analysprocess för våra investeringar och att den processen ger vid handen att vi får infrastrukturinvesteringar i hela landet. Därför anser Liberalerna att vi som parti inte ska ta ställning för olika regionala lösningar utan vi håller oss på en mer övergripande nivå än så. Själv är jag för mer resurser till Dalabanan mellan Mora och Uppsala men det blir inte hållbart att Liberalerna gör en bedömning och prioritering av vilka regionala projekt som är viktigare än ett annat. Partiet ställer sig positiva till alternativa finansieringslösningar som OPS.

Det järnvägssystem vi har idag har banor med bristfällig standard, vi har kapacitets- och trängselproblem. När vi har så stora behov på vårt nuvarande järnvägsnät, både vad gäller investeringar, drift och underhåll så menar också utskottet att det är fel väg att satsa på höghastighetståg ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. En sådan satsning beräknas kosta mellan 230-320 miljarder kronor. Tänk vad vi kan göra med dessa miljarder. Som jag skrev inledningsvis, vi ska ge människor möjlighet att bo i hela Sverige och då kräver det i stället satsningar på att rusta upp det befintliga väg- och järnvägsnätet som i flera decennier har lidit av för lite underhåll, av bristfälligt vidmakthållande och för få investeringar.

Med det önskar jag er en fortsatt trevlig lördag och jag ska nu votera om vår nya ekonomiska politik 🙂

/

Monica

Vad gör Borlänge kommun efter regeringens LSS-omsvängning? Jag frågar på tisdag.

Interpellation till följd av regeringens omsvängning inom LSS

Regeringen har nu till slut tvingats agera i LSS-frågan efter långa och hårda påtryckningar från den samlade funktionshinderrörelsen, en samlad politisk opposition över blockgränserna och även utifrån ett skarpt besked om allvarliga konsekvenser från Försäkringskassan och domare i högsta förvaltningsdomstolen. Äntligen agerar Regeringen! Tack! Dock sker det alldeles försent och med otillräckliga insatser, vilket en samlad politisk opposition från vänster till höger tillsammans med funktionshinderrörelsen omedelbart efter regeringens besked med rätta konstaterade. De föreslagna lagändringarna kommer troligtvis innebära att kommunerna kommer få färre nya individer att ombesörja personlig assistans för, då Försäkringskassans omprövningar, och därmed indragen statlig assistans, nu fryses. När nu kommunen inte kommer belastas ekonomiskt av ytterligare funktionsnedsatta som blir avvisade från den statliga assistansersättningen bör kommunen därmed kunna möta dessa individers behov på samma likvärdiga villkor som för de individer som har statlig assistans.

Liberalerna tycker det nu är viktigt att på ett mycket bättre sätt stödja de individer i kommunen som den senaste tiden har fått sin statliga eller kommunala assistans indragen och att ge dessa individer samma livsförutsättningar med personlig assistans som de skulle haft om de inte i ett tidigare skede förlorat, eller blivit nekad, statlig assistans på grund av de domar som regeringen nu utreder och som ligger till grund för frysningen av omprövningar.

Ett antal personer i Borlänge kommun har under den gångna tiden förlorat sin kommunala assistans via LSS och ersatts med beslut enligt Socialtjänstlagen, som t ex gruppbostad. Detta är beslut som ännu inte verkställts då det saknas gruppbostäder men som innebär att den enskilde lever med en ständig ovisshet om framtiden. Med stöd av det som nu sker nationellt, och där minister Åsa Regnér uttalat att människor i väntan på den stora LSS-utredningen ska känna trygghet i sin personliga assistans, och alla omprövningar därför fryses främst fram till hösten 2018, bör kommunen möta sina invånare med samma stöd.

Liberalerna förutsätter nu självklart att Borlänge kommun omgående inför ett akutstopp, vilket Liberalerna lade motion om förra året, och omgående fryser alla eventuella omprövningar av assistansbeslut enligt LSS helt i enlighet med kommande lagändring och Försäkringskassans omedelbara agerande samt att vi från kommunens sida bättre stödjer de individer i kommunen som den senaste tiden har fått sin statliga eller kommunala assistans indragen.

Med anledning av detta ställer jag och Liberalerna i Borlänge följande frågor till omsorgsnämndens ordförande Anita Nordström på kommunfullmäktige den 21/11:

  1. Tycker du som omsorgsnämndens ordförande, att regeringens omsvängning i LSS-frågan, nu föranleder dig att agera i den här frågan, till förmån för Borlänges LSS-användare? I så fall hur?
  2. Hur ser du på att från kommunens sida nu bättre stödja de individer i kommunen som den senaste tiden har fått sin statliga eller kommunala assistans indragen och att ge dessa individer samma livsförutsättningar med personlig assistans som de skulle haft om de inte i ett tidigare skede förlorat, eller blivit nekad, statlig assistans?
  3. Hur många personer i Borlänge har under de senaste två åren förlorat sin kommunala assistans via LSS och ersatts med beslut enligt Socialtjänstlagen, som t ex gruppbostad?
  4. Försäkringskassan har lämnat besked om att omedelbart avstå eller frysa alla omprövningar av befintliga, ännu inte indragna beslut, i väntan på den statliga LSS-utredningens slutsatser och de åtgärder som den leder fram till. Är Borlänge kommun, med anledning av regeringens ”åtgärdspaket”, beredd att ge sina invånare samma trygghet fram tills dess att LSS-utredningen lämnat sina svar, och därmed avstå eller frysa omprövningar av kommunala beslut om assistans enligt LSS, vilka berörts av de senaste årens ifrågasatta domar från högsta förvaltningsdomstolen?
  5. Regeringen ifrågasätter nu äntligen den rättspraxis som skapats inom LSS de senaste åren. Är Borlänge kommun beredd att återge tryggheten till dem som förlorat sin kommunala personliga assistans och i stället ersatts med insatser enligt Socialtjänstlagen?
  6. Som en konsekvens av den ökade andelen kommuninvånare som förlorat, eller skulle komma att förlora, sitt beslut om personlig assistans och i stället skulle få kommunalt beslut om insats enligt Socialtjänstlagen, som t ex gruppbostad, skulle fler gruppbostäder behövas i Borlänge. Hur tänker Borlänge kommun agera, med anledning av den pågående LSS-utredningen och signalerna i regeringens nu aktuella och akuta åtgärdspaket, vad gäller planeringen av utbyggnaden av gruppbostäder? Kommer kommunen avvakta byggande av gruppbostäder, avsedda för dem som förlorar sin assistans, i väntan på konsekvenserna av den pågående LSS-utredningens slutsatser?

Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag får insiktsfulla svar från S-majoriteten som här i Borlänge stöds av Vänstern, Miljöpartiet och Omsorg för alla. När vi debatterade frågan senast saknade jag förståelsen för de drabbade hos de styrande.

I morgon kör vårt landsmöte igång i Västerås. Jag hoppas hinna återkomma med rapporter därifrån.

Liberala hälsningar från Monica

Assistansbild

Tankar om polisen

Den liberala gruppen på dagens möte: Bengt Hellquist, Johan Pehrson, jag, Birgitta Ling Fransson och Martin Andreasson.

Idag har jag deltagit i polisens fördjupningsdag för oss förtroendevalda regionpolisrådsrepresentanter i riket. Det görs mycket bra, vi har otroligt kompetenta medarbetare i polisen men mer finns så klart att göra. Några av tankarna jag har fått med mig från dagen:

• hur vi som kommunpolitiker i Borlänge måste kroka arm med polisen och få Tjärna ängar bort från listan som 1 av 6 utpekade riskområden i Sverige.

• hur vi måste verka för en närvarande polis i hela länet/landet

• hur avgörande det är med satsningar på polislöner och att göra yrket attraktivt för människor att söka och tidigare poliser att komma tillbaka till

• hur utbredd IT-brottsligheten är. T ex anmäls bara 1 av 10 internetrelaterade sexuella brott mot barn. Mörkertalen är enorma och det är vanligt att redan utsatta och ensamma barn drabbas.

Vet NI vad era barn gör på nätet? Ta ett snack till med barnen för att än en gång göra dem medvetna om vilka avskum det finns där ute och att barnen oavsett påtryckning eller hot måste berätta om och när de eller kompisar kommer i kontakt med något liknande.

Mitt socialliberala hjärta klappar starkt efter mötet med polisen idag. 💙

Vi har mycket att uträtta framöver!

Fortsatt trevlig måndag till er alla!

Liberala hälsningar från Monica

#monicalundin2018

Liberalernas inspel i Borlänges budgetdebatt 2017

Hej allihopa och hoppas ni njuter av sommaren! Jag börjar själv komma ikapp lite och tänkte uppdatera lite här om vad vi Liberaler drivit inom Alliansen vad gäller vårens budgetarbete.

Här kan ni höra mig säga ungefär detsamma: http://borlange.fullmaktige.se/?kf20170613  Under anföranden kan ni klicka på mitt namn så kommer ni direkt till mitt anförande.

Monica_kf_170613

Vi lägger som ni vet en gemensam budget tillsammans med resterande allianspartier. För Liberalerna Borlänge har det varit viktigt att kämpa för följande i alliansbudgeten:

  • att Borlänge kommun måste arbeta vidare och utveckla den ekonomiska styrningen, från ledningsnivå ut till enhetsnivå i verksamheten, för att skapa framtida solida driftsresultat.  Verksamheterna kräver ständiga förbättringar, att vi i nämnderna hela tiden har uppsikt och inte är rädda för att sätta in åtgärder. Det kräver bra beslutsunderlag och konsekvensanalyser – ekonomiskt och verksamhetsmässigt. Vi behöver alternativa möjligheter till dagens styrning. Vi vill göra satsning på förskolechefer och rektorer, att de får kunskap i ek styrning och ledarskap. Att de har de rätta förutsättningarna för att utföra sina uppdrag, inte bara i det pedagogiska uppdraget, utan även vad gäller den ekonomiska styrningen. Tappar vi styrningen längst ute i styrkedjan så har vi ingen styrning närmast politiken.
  • vi liberaler vill också fokusera på och höja kvaliteten i kärnverksamheten utifrån Liberalernas utlovade kärngaranti, dvs skolan, vården och omsorgen prioriteras.
  • Vi vill därför i alliansen satsa 136 mkr mer än majoriteten på förskola och skola under närmaste 4-årsperioden.
  • Vi satsar 76 mkr mer än majoriteten på vård och omsorg under perioden.

Den största satsningen vi gör inom Alliansen görs således inom förskolan och skolan, vårt profilområde.

Här bygger vi kommunens framtid stark. Varje elev ska ges utbildning utifrån elevens förutsättningar men kraftfull satsning måste även göras mot de högpresterande eleverna. I vår plan, håller vi fast till två mål vad gäller skolan:

  • Öka måluppfyllelsen
  • Nolltolerans mot kränkande behandling

Styrkan att ha få mål i sig  är att inte tappa bort sig i för många mål utan att fullt fokus ligger på de mål vi väljer. Särskilt stöd ska sättas in redan i förskolan. Skolan ska utmana alla, även de högpresterande eleverna. Oerhört viktigt att vi stimulerar och motiverar alla elever så vi inte sprider en kutym av låga ambitionsnivåer.

Jag har framhållit i alla år att lärarna är skolans viktigaste resurs för ökad måluppfyllelse och jag fortsätter med det. Vi vidhåller därför att vi behöver fortsätta höja lärarlönerna i Borlänge för att konkurrera inom länet och inom Sverige. För dem runt omkring oss gör samma sak. Jag nås av statistik från våra lärarfack där Borlänge fortfarande ligger i botten vad gäller löneläge. Det går inte ihop med majoritetens argumentation. Konkurrensen om lärarna är stenhård och vi måste ligga i framkant från Borlänge kommuns sida. Då handlar det om att höja lönerna rakt över, inte bara ingångslönerna. Sedan är det en självklarhet att vi förutom att höja lärarlönerna så måste lärarna erbjudas fortbildning och en god arbetsmiljö. Vi måste bli en attraktiv arbetsgivare helt enkelt.

Borlänge kommun måste intensifiera arbetet med kompetensförsörjning. Kommunen är i stort behov av behöriga lärare och förskollärare. Vi ser även att vårdbiträden kommer att behövas inom den kommunala äldreomsorgen. Det behövs göras en kraftfull satsning på att stoppa den ökade sjukfrånvaron.

En tydlig skiljelinje som vi fortfarande ser är att vi från Liberalernas och Alliansens sida vill att Borlängeborna får välja sin skola och omsorg i mycket större utsträckning än idag. Där lär vi få fortsätta kämpa för med tanke på den misstänksamhet som Socialdemokraterna och Vänstern uppvisar gentemot företagare överhuvudtaget.

Förutom detta deltog jag också i en intensiv debatt om nedskärningarna i LSS i kommunen där vi från Liberalerna kämpar för att alla ska ha rätt att leva ett så normalt liv som möjligt, trots funktionsnedsättning. Tyvärr är vi rätt ensamma om det men vi kommer inte att sluta. Om ni vill se LSS-debatten klickar ni in er på websändningen http://borlange.fullmaktige.se/?kf20170613 och klickar på punkt 22 så ser ni helheten och kan också välja talare och anförande där.

Jag önskar dig en skön helg!

/

Monica

Tack för förnyat förtroende!

MonicaLundinByStephanieRichardson-7013Liberalerna i Dalarna har nu genomfört sitt provval för att sätta listor till riksdag och landsting. Idag fick de ledande liberala politikerna och provvalskandidaterna i Dalarna reda på hur det gått.

Det är med stor, stor glädje jag kan konstatera att jag har fortsatt förtroende bland medlemmarna att toppa vår riksdagslista även i valet 2018. Hälften av de röstande har placerat mig som toppkandidat samt att en femtedel vill se mig på andra plats.

Jag vill med detta sända ett stort tack till alla som röstat och också säga ett ödmjukt, tacksamt och vänligt tack för att ni tror på mig och min förmåga.

Vi har ett jobb att göra och det är att ta tillbaka det liberala mandatet till Dalarna. Det gör inte en person. Det gör vi allihop. Tillsammans. En person utgör inte heller en lista. Den 9/9 har vi nomineringsmöte i Borlänge och jag ser med spänning fram emot nomineringskommitténs förslag till hur laget ska byggas inför valrörelsen.

Jag ser fram emot att jobba med er alla i valrörelsen och inte minst att träffa er väljare i olika sammanhang!

Nu kör vi!

I kväll somnar jag med ett tacksamt leende på läpparna och med lättnad i magen. Provvalstider är nervösa tider…  Tack än en gång!

Liberala hälsningar

Monica

 

Liberalt mandat till Dalarna 2018

Hej! Vad roligt att du hittat till min sida.

Jag har bestämt mig för att kandidera till riksdagen igen. Det blir fjärde gången jag står på Liberalernas riksdagslista i Dalarna. De två senaste valen har jag varit topp tre och det senaste valet 2014 toppade jag listan.

Vi har ett jobb att göra och det är att ta tillbaka det liberala riksdagsmandatet till Dalarna. Det gör inte en person. Det gör vi allihop. Tillsammans.

Jag toppade som sagt vår riksdagslista 2014 och skapade då en ambitiös kampanj i förhållande till de resurser vi hade. Jag har sedan dess jobbat vidare med dessa kanaler och valkampanjen har egentligen aldrig slutat.

Det är nu hög tid för oss i partiet att på allvar börja fundera på de framtidsfrågor som är avgörande för Dalarna och vilka våra liberala svar är på de utmaningar och möjligheter som väntar. Vår berättelse ska vi sedan berätta med kraft, energi och känsla. Jag ser företagande, infrastrukturfrågor, en fungerande integration med större möjligheter att få bidra i vårt samhälle och en kunskapsskola med hög kvalitet som några givna delar i den berättelsen.

Vårt nästa steg nu är att ta fram en trovärdig och kraftfull plan för detta. För det behövs ett tydligt och starkt ledarskap och det ligger på länsförbundets presidium och arbetsutskott att se till att detta blir gjort. Jag fortsätter gärna erbjuda mina tjänster till det arbetet.

Lite mer om mig:

Jag är glad, driven och väldigt nyfiken människa på 44 år. Jag bor i Borlänge med 3 barn i en villa i Bergslagsbyn. Jag älskar lakrits. De senaste 12 år har jag drivit ett företag inom samhällsplanering, affärs- och organisationsutveckling. Nu jobbar jag framför allt åt ÅF, ett stort konsultbolag.

Förutom detta är jag delägare tillsammans med ett gäng andra företagare i ett riskkapitalbolag som heter Dalecarlia Growth, vi investerar kapital med hjärta i Dalarna.

Sedan har jag valt att de senaste 6 åren engagera mig i Rotary här i Borlänge och i distriktet mellannorrland. Rotary jobbar med välgörenhet, världsförbättring genom projekt världen över, bl a arbetar vi intensivt med att utrota polio. Jag är president i min klubb under perioden 2016/2017.

Jag är en social person och har hittills arbetat upp ett stort nätverk av människor i näringslivet, politik, medborgare lokalt, regionalt och nationellt.

Min politiska bakgrund:

Jag har varit engagerad i Folkpartiet, sedermera Liberalerna, sedan 1999, men de senaste 13 åren mest intensivt i Borlänge. Sedan 2006 är jag ledamot i kommunfullmäktige (gruppledare sedan 2013) och barn- och utbildningsnämnden (vice ordförande sedan 2010). Sedan valet 2014 är jag även ledamot i kommunstyrelsen och serviceutskottet i Borlänge. På nationell nivå är jag ledamot i regionpolisrådet Bergslagen samt ersättare i SKL:s utbildningsberedning. Jag är ledamot i styrelserna för Liberalerna Borlänge samt Liberalerna Dalarna. I mitten av maj har jag även förmånen att sitta som ledamot i Liberala kvinnors nationella styrelse. Jag är med andra ord en väldigt engagerad fritidspolitiker.

Jag har sedan 2016 haft förmånen att delta aktivt i Liberalernas nationella förnyelsearbete via några av de politiska arbetsgrupper som skapats, dels den rättspolitiska arbetsgruppen men även den skolpolitiska arbetsgruppen. Förutom detta har jag lett det politiska utvecklingsarbetet i Liberalerna Borlänge där vi nu ser en tillströmning av nya medlemmar, vilket glädjer mig.

Vad är det som driver mig?

Jag drivs som person av förändring och utveckling. Jag jobbar hela tiden för att saker ska bli bättre. I mitt jobb, i mitt liv, i min familjesituation, i politiken, inom Rotary, som investerare. Jag är möjlighetsdriven och drar mig inte för att testa nya saker och utmana mitt adrenalin.

Tillsammans är ett nyckelord för mig.

Människor kan göra fantastiska saker tillsammans. I kris, katastrof och utmanande situationer sluter vi oss samman och skapar fantastiska saker. Det behöver vi liberaler i Dalarna nu göra. Vi har ett jobb att göra och det är att ta tillbaka det liberala riksdagsmandatet. Det gör inte en person. Det gör vi allihop. Tillsammans.

Tack för att du läste så här långt. Om du deltar i Liberalernas provval ber jag ödmjukt om ditt förtroende att ta Liberalerna Dalarna till riksdagen igen.

Sköt om er och jag önskar er en härlig dag!

Liberala hälsningar från Monica