Allergiavdelningen Humlan – beslut om bevarande rivs upp av s, v, mp och ofa

Inför barn- och bildningsnämndens möte den 20 maj fick jag vetskap om att nedläggning av allergiavdelningen på förskolan Skräddaren i Skräddarbacken hade diskuterats i verksamheten. På mötet lyfte jag då frågan hur detta kommer sig då jag fått information att det finns barn som har fortsatt behov av allergianpassad förskola. Svaret jag då fick av skolchef var att det inte finns något behov och att det inte skulle vara några problem för de barn som är inskrivna på avdelningen att gå på vanlig förskoleavdelning.

Den 28 maj höll barn- och bildningsnämnden ett extrainsatt nämndmöte för att besluta om åtgärder för att få budget i balans för 2015. Som en besparingsåtgärd dyker då allergiavdelningen upp där förslag till beslut lyder:

”Anpassa allergiavdelningen till att även fungera som en vanlig förskoleavdelning för att minska föreskolekön”. 

Efter att jag inför mötet haft mer kontakt med olika människor motsatte jag mig det hela eftersom det faktiskt finns ett behov trots vad tjänstemännen säger. 3 av de befintliga barnen har fortsatt behov av allergiavdelning. Så med stöd av Alliansen motsatte jag mig detta och lade ändringsyrkande som i diskussion med majoriteten blev följande beslut:

”Bevara allergiavdelningen till förmån för allergiska barn samt se över möjligheterna att utöka antalet barn utan att det ökar risken för ohälsa pga allergier. ”

Hela tanken för mig är att det fortsatt ska vara möjligt att ta in andra barn på allergiavdelningen under förutsättning att det inte förvärrar allergin för de barn som redan är inskrivna där. Jag tror att det är smartare att ha EN förskoleavdelning med utbildad personal inom området i stället för att placera ut allergiska barn i ordinära verksamheter där det då läggs på den förskolepersonalen att hantera det.
Glädjen var stor men kortvarig. På nästa möte, barn- och bildningsnämndens arbetsutskott den 3 juni, hade majoriteten bestående av S, MP, V och OFA ändrat sig pga att det tillkommit ny information från tjänstemännen. 

Det tagna beslutet skulle rivas upp och beslut om ev allergiavdelningar ska tas av verksamheten, dvs tjänstemännen. Tjänstemännen hävdar fortsatt att det inte är några problem att placera ut barnen och facklig samverkan har redan skett med befintlig personal. På min fråga huruvida de har diskuterat det hela med föräldrarna fick jag svävande svar. Jag yrkade naturligtvis avslag men blev nedröstad. 

Efter mötet har jag talat med förälder till två av de allergiska barnen och han berättar att de har fått information via en papperslapp. Är det alltså så Borlänge kommun kommunicerar med föräldrar? Är det alltså så Borlänge kommun hanterar barn när det finns särskilda behov med i bilden? Föräldrarna menar att barnen kommer bli sjuka av att vistas i annan miljö och att det kommer visa sig i form av ökade sjukdagar för barnet och VAB-dagar för föräldrarna. De svävar i ovisshet i hela situationen och frågar MIG vad det är som pågår. Det undrar jag också: vad är det som pågår Borlänge? Skärpning!

Jag känner igen fenomenet att lägga över beslut till tjänstemännen/verksamheten. Det har hänt förr. Stängningen av Alsbäcks skola sköts över till tjänstemännen när vi politiker i oppositionen riskerade ta ett, enligt S, felaktigt beslut. Beslut om detaljerad fördelning av resurser har lagts ut på delegation till tjänstemän, så även delegation om tilläggsbelopp för barn i behov av särskilt stöd. Dessa två sistnämnda åtgärderna har föranlett revisionsfirman PWC att påpeka att politikerna i ökad grad har avhänt sig möjligheterna till ökad kontroll och delaktighet. 

Jag frågar mig vad vi politiker i slutänden ska besluta om. Det är ändock så att vi fritidspolitiker till slut sitter där med ansvaret för verksamheten vem som än tar besluten. Det blir löjeväckande att som fritidspolitiker fatta beslut om övergripande resurser till förskola, skola och gymnasium och sedan släppa viktiga beslut på delegation till tjänstemännen när fortfarande jag sitter med ansvaret. Det finns tre ord för det: tjänstemannastyre och demokratiskt underskott.

Skärpning Borlänge kommun!

Monica Lundin (fp)
2:e vice ordförande Barn- och bildningsnämnden

Den liberala tävlingen

Den liberala tävlingen

Det verkar pågå en tävling. En tävling mellan konservativa moderater och kristdemokrater och nyliberala centerpartister gentemot Folkpartiet Liberalerna. De övriga Allianspartierna ifrågasätter Folkpartiets liberala grund. Tävlingen består tydligen i att vara mest liberal. Jag kan inte låta bli att dra på smilbanden när dessa konservativa partier och bondekooperativ plötsligt har synpunkter på liberalism.

Exempel på folkpartiets förslag om tredje föräldramånad och förstatligande av skolan tas bl a upp. 

Påståendet ”Kan vi inte ta bort Liberalerna ur Folkpartiets partinamn? Folk vill välja sina föräldradagar själva!” ”Folkpartiet tvångskvoterar” ”Folkpartiet vill styra kommunerna, det kommunala självstyret är hotat” har dykt upp på Twitter. Människans frihet, barnens frihet, kommunernas frihet ska försvaras sägs det. 

Låt oss fundera på om det finns något som kan vara det mest liberala. Frågor jag ställer mig är: 

Hur långt kan valfriheten dras?

Hur långt sträcker sig en människas/en kommuns frihet när vi lever i ett samhälle tillsammans med andra?  

Hur länge ska ett samhälle och dess politiker vänta innan de ingriper? 

Hur länge ska strukturer och inarbetade normer få fortgå innan samhället och dess politiker ingriper? 

För det är dessa frågor jag tycker är kärnan. Jag är såååå FÖR valfrihet, jag älskar att välja själv, jag jobbar varje dag för att människor ska få sin frihet, få ökade förutsättningar att välja själva, få insikt och styrka i att faktiskt också våga välja för sig själva. Det är ingen självklarhet för alla att välja fritt idag. Så vad är grundkärnan i liberalismen för mig? Jo frihet till människor så länge den friheten inte inskränker någon annans frihet. Det var det som fick mig att gå med i Folkpartiet samtidigt som jag känner ett starkt socialliberalt drag. 

En politisk motståndare kommer alltid kunna säga till mig: det är inte liberalt om du inte får välja själv!, vilket jag fick höra av en och annan centerpartist/kristdemokrat/moderat i valrörelsen, i rätt otrevligt ordalag från centerpartisten dessutom. MEN, med det väldigt enkla retoriska knepet väljer man att bortse från de snedvridna strukturerna  på arbetsmarknaden, den helt sjuka löneutvecklingen mellan kvinnor och män, att kvinnors livsinkomst börjar sjunka på dagen de föder sitt första barn, att kvinnor förutom sitt lönearbete sköter det mesta av hemmaarbetet, att kommunernas ansvar för skolan urholkar måluppfyllelsen och resurserna till skolan varje dag. Det är de strukturerna som är plattformen för våra liberala förslag. 

För JA, det är liberalt att verka för att kvinnorna ska få ta större plats på arbetsmarknaden, JA det är liberalt att verka för att männen får lagligt stöd i att vara hemma en månad till trots vad arbetsgivaren eller frugan vill, JA det är liberalt att verka för att det inte ska skilja 3,6 mkr i livsinkomst mellan män och kvinnor, JA det är liberalt att använda den statliga föräldraförsäkringen att styra utvecklingen, JA det är liberalt att öka RUT-avdraget så att allt fler oavsett inkomstnivå ska kunna ta del av det och få mer frihet i sin vardag. 

JA, det är liberalt att kräva att staten går in och styr resursfördelningen när kommunerna uppenbarligen inte klarar av huvudmannaskapet. I valet tjatade jag om att skolan har blivit ett postkodlotteri! Så här efteråt har jag fått höra att folk inte fattade vad jag menade vilket är en läxa till 2018 men hur som helst: Postkodlotteriet består i att de kommunala resurserna som satsas i skolan, kommunal förmåga att styra, mäta och utveckla skolan beror på var i landet eleven bor/vilken postadress eleven har. Skolan är inte likvärdig idag, det skiljer katastrofalt mycket mellan landets 290 kommuner och det vore rent tjänstefel om jag som liberal som brinner för skolan och utjämning av klass-skillnader då inte ingriper när jag ser den utvecklingen. Så jag är inte mycket för det kommunala självstyret när kommunerna så uppenbart visar att de inte klarar av uppdraget. Hade vi inte skickliga lärare/personal som bär upp allt vågar jag inte tänka på hur det skulle se ut. Lärarnas Riksförbund verkar ha insett detsamma. 

Så hur länge ska samhällsutvecklingen få fortgå innan politiker agerar? Hur många generationer skolelever ska få förspillas innan kommunsverige och SKL vaknar upp och kliver ur försvarszonen? Ingen ifrågasatte de liberala reformerna om kvinnlig rösträtt, om skolundervisning till alla, om förstärkning av LSS, om ökat stöd till utsatta kvinnor för att nämna några. Vi i Folkpartiet har bestämt oss för att se till allas bästa, inte bara dem som har de faktiska möjligheterna att välja utan även stödja dem som sitter fast i större strukturer än vad de själva kanske är medvetna om. Att förändra dessa strukturer i grunden ger sedan större möjligheter och förutsättningar för människor att i nästa steg välja själva. Tänk om det är så det hänger ihop?

Personligen dömer jag inte andra människor hur man definierar liberalism. Jag ställer många frågor för att reda ut samband och frågeställningar. Jag vet hur jag resonerar och jag vilar tryggt på min liberala grund. Sedan får andra partier och motståndare gärna tycka att de är mer liberala. Det spelar ingen roll. Det som betyder något i slutändan är viljan att agera och kämpa mot orättvisor i Sverige och världen. Där tycker jag de konservativa krafterna och även de nyliberala kan tänka ett varv till. Är de verkligen så förändringsbenägna som de låter påskina? Jag är tveksam. 

Hur länge ska vi vänta på förändring? Är det möjligt att välja väg nu och sedan agera så att vi snabbare skapar det samhälle vi vill ha? 

Folkpartiet genomgår just nu den största förnyelsen på länge, både politiskt och företrädarmässigt. Vi vill växa och bli ett parti för dem som värnar de sociala värdena OCH din egen valfrihet. Det kräver viss statlig inblandning.  Har du idéer som du vill diskutera med oss i Folkpartiet? Är du nyfiken på att företräda Folkpartiet Liberalerna i nästa val? Hör av dig till din närmsta FP-förening eller kontakta mig så slussar jag dig vidare. 

Hoppas vi hörs eller ses! Vi behöver dig och dina tankar!

Må gott i vårsolen!

/Monica

Idag känns det hopplö(s)t

Jag är ständig optimist. Jag tror på och lever för att hitta nya möjligheter. Jag lever efter deviserna ”Vad mer är möjligt?” och ”Hur blir det bättre än så här?” Men idag har en känsla av hopplöshet infunnit sig i mig.

Jag sitter på kommunstyrelsen och reflekterar över vad jag hör om den ekonomiska situationen i Borlänge kommun. För mars månad fortsätter driften att gå back med 71 mkr, på helår så är prognosen nästan 90 mkr. Det är omsorgsnämnden och barn- och bildningsnämnden som fortsätter att backa. 

Som 2:e vice ordförande vet jag mycket väl läget i barn- och bildningsnämnden och ser hur verksamhetsbudget och undervisningen urholkas av ökade kostnader för lokaler, kost och IT samtidigt som antalet barn ökar drastiskt och vår budgettilldelning har inte hängt med i den utvecklingen. Det är en ekvation som inte går ihop. Vi kan inte ha det så här längre. Har tjatat om driftsunderskottet sedan jag kom in i kommunfullmäktige 2006. Jämför vi Borlänge med andra jämförbara kommuner så lägger vi ca 30-40 mkr mindre utifrån vårt elevantal. 

Jag väntar med spänning på SKL:s översyn av kommunen som helhet men även för de två nämnderna i fråga. En fråga jag ställer mig så här rakt upp och ner är: Kan vi ha mer koncernsamverkan? Borlänges kommunala bolag går väldigt bra och kanske är det så att dessa bolag behöver leverera tillbaka till sina ägare, borlängeborna. 

”Det är ett tufft läge” säger Jan Bohman, kommunstyrelsens ordförande. 

Ja, det har det varit länge. 

Vad ska till för att vända allt det här? Vad ska till för att personal, barn och elever ska få den undervisning som de har rätt till? Jag blir mer och mer övertygad att vi behöver ha en statlig resurstilldelning till kommunerna. Det är för många kommuner i Sverige som inte klarar av uppdraget att vara huvudman och tilldela de resurser som krävs. Förstatliga skolan nu!!

Vad mer är möjligt? 

Hur blir det bättre än så här?

Tack och lov lyser solen!

En enda (s)tor offentlig sektor i välfärden… Vill du ha det så?

Sammanfattar diskussionen från gårdagens kommunfullmäktige med anledning av min interpellation till barn- och bildningsnämndens ordförande om att utöka alternativen i förskolekön för att komma tillrätta med förskolekön:

* 223 barn står i kö som vill ha plats idag.

* 127 familjer har inte fått plats inom 4 månader, av dessa har 51 familjer fått erbjudande men tackat nej. Kvarstår alltså 76 familjer som skulle kunna anmäla kommunen till Skolinspektionen!

* Jag konstaterar att det fortfarande är i augusti det är enklast att få plats.

* Förskolekön har varit ett problem i över 10 år, det var den frågan som gjorde att jag engagerade mig i barn- och skolfrågor.

* Kommunen är inte intresserad av att utveckla pedagogisk omsorg dvs dagbarnvårdare, kallades tidigare för ”dagmammor”.

* Kommunen är inte heller intresserad av att med avsikt bjuda in friförskoleföretag att etablera sig.

* Majoriteten, särskilt vänstern, drar fortfarande alla företag över en kam och ser dem/oss som människor som bara har vinst som drivkraft. Tragiskt! Vänstern säger att de inte vill ha vinster i välfärden, vilket också innebär att vi inte får in några nya fräscha medel i den här sektorn. Jag vill inte heller att riskkapitalbolag i välfärden ska ha möjlighet att erbjuda låg kvalitet men samtidigt sätta vinsten i skatteparadis. Det är en sak. Det är en helt annan att förbjuda alla vinstdrivande företag i välfärdssektorn, företagare som kämpar varje dag för att erbjuda hög kvalitet och som inte tar ut vinst alls utan ev vinst återinvesteras i verksamheten. Inte en tanke ägnas heller åt att man som företagare tar risker rent ekonomiskt, att man kanske har lån i ryggen som ska betalas, att man ofta ligger lägre i lön än om man varit anställd osv…  Med vänstern i välfärden får vi ingen mångfald utan en enda stor offentlig sektor som ska erbjuda välfärdssektor. Vill du ha det så? Själv säger jag NEJ till VÄNSTERN i välfärden. 

* Man ser det fortfarande som att det är kommunen som ska vara allenarådande den som erbjuder förskola och pedagogisk omsorg. 

* Jag efterlyser fortfarande, 11 år senare, nytänk inom förskoleplaneringen. 

* Hur kan vi göra och tänka annorlunda för att lösa den här situationen?

* Ordförande för barn- och bildningsnämnden påpekade i debatten att Folkpartiet Liberalerna och Socialdemokraterna är fundamentalt olika partier. Den beskrivningen har jag aldrig hört förut men jag tackar för det: jag är absolut inte socialist! Så tack för att du ger mig tillfälle att säga att jag är liberal 🙂

Eftersom Socialdemokraterna, bakbundna av Vänstern, inte gör det så sträcker JAG ut en hand till friförskoleföretag och bjuder in er till att ta en titt på Borlänge. Här finns utrymme att starta fler förskolor. Välkomna! 

 

Trevligt folk 2.0 i Borlänge

Har du sett filmen ”Filip och Fredrik presenterar Trevligt folk”? Det gjorde jag för några veckor sedan och den har inspirerat mig till att skriva och lämna in följande motion till kommande kommunfullmäktige på tisdag i Borlänge.

”Trevligt folk 2.0 i Borlänge kommun

Har ni sett filmen ”Filip och Fredrik presenterar: Trevligt Folk”? Detta dagens Borlänge och de människoöden som skildras i filmen bör inte gå någon förbi som är boende eller är engagerad i Borlänge kommun, vare sig man är invånare, går i skolan, tillhör personalen eller är politiker.

Filmen berör med både skratt och gråt men framför allt skickar filmen ett budskap om behovet av förståelse och samhörighet, hur omöjlighet vänds till möjlighet, hur svaghet vänds till styrka och att vi tillsammans kan genomföra allt bara vi har viljan, samt gör det medvetna valet att satsa, att förändra, att möjliggöra.

Dessa budskap ligger mig varmt om hjärtat som människa, företagare och liberal politiker. Dessa budskap har också en klockren anknytning till Borlänge kommuns antagna värdegrund som lyder:

  • Vi finns här för Borlängebon. Vi har fokus på vårt uppdrag. Vi är professionella och är trevliga i vårt bemötande.
  • Vi gillar utmaningar. Vi vågar tänka nytt och bidrar till förändring. Vi vill utvecklas och växa. Vi är stolta över vårt arbete.
  • Vi möter varje människa med öppenhet. Det innebär att vi visar respekt för alla vi möter. Vi har tilltro till människor och ser allas lika värde.

Jag utgår ifrån att filmen och parollen ”Trevligt Folk”, kommer användas i fortsatt extern marknadsföring av Borlänge, men jag ser också möjligheten i hur filmen kan användas internt inom Borlänge kommun.

Jag känner starkt för att den här filmen bör användas i det fortsatta utvecklingsarbetet/ värdegrundsarbetet i kommunen så att vi får spridning av filmens viktiga budskap men också att vi ökar förutsättningarna och förståelsen bland personal och politiker att verkligen kunna finnas här för alla Borlängebor. Jag vill också att vi inkluderar Borlänges barn och ungdomar i Borlänges förändringsarbete, det är trots allt de som är Borlänges framtid. Samtidigt behöver vi arbeta vidare på att hitta mötesplatser där människor med olika bakgrund träffas, pratar, umgås och bryter ny mark för ett Borlänge i ständig utveckling. Filmen kommer att visas i Sveriges riksdag. Vi borde inte vara sämre i Borlänge kommun.

Jag yrkar därför:

Att filmen ”Filip och Fredrik presenterar Trevligt Folk” visas för personal och förtroendevalda politiker samt på alla grund- och gymnasieskolor i Borlänge kommun.

Att visningen av filmen åtföljs av ett förändringsarbete t ex under parollen ”Trevligt Folk 2.0”, där diskussioner i open space, seminarie- eller workshopform kan ingå om hur vi skapar ett bättre Borlänge för alla, gärna med medverkan av några från filmen.”

 

Vad tror ni om det?

Mot nya mål! och ha en fortsatt skön söndag!

/Monica

Förslag om broddar till Borlänges pensionärer

Äntligen har vi fått vinter i Borlänge och med vinter kommer snö men även halka. Det omväxlande vintervädret kan göra det glashalt på många håll. Framför allt är det äldre människor som råkar illa ut när de halkar omkull. Förutom att satsa på väghållning finns det flera och billigare sätt att förebygga halkskador.

På flera håll i Sverige som t ex Göteborg, Haninge, Ängelholm och Säter får mantalsskrivna pensionärer i kommunerna broddar av kommunen, avgiftsfritt.

brodd-walking-sko2I Säter har projektet hittills varit en succé och kostat Säters kommun 200 000 kronor, varav drygt hälften går till inköp av själva broddarna. Detta ska jämföras med den totala samhällsekonomiska kostnaden som kan uppgå till miljontals kronor. Exemplet i Säter visar på att 2011 skadades 139 personer av fallolyckor. Den totala samhällskostnaden för dessa var 29 miljoner kronor, enligt Dalademokraten 16 januari 2015.

I Kungsbacka har man också genomfört försök med avgiftsfria broddar vilket dessutom utvärderats. I utvärderingen såg man att 10 % av de äldre har ökat sin fysiska aktivitet och att drygt 80 % av personerna bibehållit sin fysiska aktivitet under de två vintrar som studien varade. 70 % kände sig säkrare och tryggare med hjälp av broddarna när de vistades ute.

Att förebygga personligt lidande, smärta, oro och sjukvårdskostnader samtidigt som äldre uppmuntras att gå ut och bibehålla sin fysiska aktivitet med ordentliga halkskydd kan med andra ord spara jättelika belopp om vi kan undvika olyckorna i så stor utsträckning som möjligt.

Det här är en fråga som ligger oss liberaler varmt om hjärtat och vi är övertygade att ett sådant här projekt skulle vara lyckosamt för Borlänges äldre och även bidra till att minska de samhällsekonomiska kostnaderna för halkskador.

Jag lägger därför en motion till kommunfullmäktige i Borlänge på tisdag den 10 februari 2015 där jag yrkar:

Att avgiftsfria broddar till pensionärer, boende i Borlänge kommun, skyndsamt utreds och genomförs, gärna före vårens ankomst.

Vad tror ni om det?

Ha en fortsatt trevlig kväll!

/Monica

 

Interpellation Politisk (s)ekreterare

Här kan ni läsa en interpellation som jag kommer att lägga på kommunfullmäktige tisdag den 10 februari. Tycker ni det verkar rimligt?

Ha en fortsatt härlig dag!

/Monica

-”En konsekvens av hur politiken har förändrats med ökade krav på att vara närvarande.”

– ”Uppdraget som heltidspolitiker har blivit mer och mer omöjligt.”

Så beskriver Jan Bohman, i DT den 20/1 2015, bakgrunden till att kommunstyrelsens arbetsutskott beslutat att anställa en politisk sekreterare i Borlänge kommun. En politisk sekreterare som ska tjäna det socialdemokratiska partiet i Borlänge. Den politiska sekreteraren ska underlätta situationen för socialdemokratiska heltidspolitiker.

Bland sekreterarens kommande uppgifter nämns kontakter med media, allmänhet och egna partimedlemmar, att skriva insändare, stötta förtroendevalda i arbetet med att spridapolitik, att sköta kontakter med partiet centralt, omvärldsbevakning och att arbeta med interpellations- och motionssvar.

Flertalet medlemmar i Folkpartiet i Borlänge har reagerat på beslutad tjänst och gjorda uttalanden i tidningen.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till Jan Bohman, kommunstyrelsens ordförande i Borlänge:

1. Hur motiverar du att Borlänges skattebetalare ska betala för den politiske sekreteraren när alternativet är att det socialdemokratiska partiet själva anställer och betalar lön för densamma?

2. Heltidspolitiker finns även från andra partier. Hur motiverar du att enbart en tjänst, som tjänar ett parti, inrättas?

3. Hur tänker du kring det demokratiska uppdraget för fritidspolitiker när situationen för en heltidspolitiker beskrivs som omöjlig och att politiker behöver vara mer närvarande?

24 mkr saknas för Borlänges elever och lärare

Idag har barn- och bildningsnämnden beslutat om verksamhetsbudget och sektorsplan för 2015. I samband med det lade jag följande protokollsanteckning.
”Folkpartiet tillsammans med Alliansen har de senaste åren lagt egna budgetförslag i kommunfullmäktige, budgetförslag som innehållit förstärkningar till skolan och omsorgen för att ta itu med de stora utmaningar som finns i dessa verksamheter. Alliansens budgetförslag har dock inte vunnit gehör. Vi lägger därför inte eget budgetförslag i nämnden men avstår inte heller i att delta i beslutet. Som nämndledamöter är vi ansvariga för verksamheten oavsett.

Jag vill dock med denna protokollsanteckning uttrycka min oro för det ekonomiska läget i Barn- och bildningsnämnden men också för Borlänge kommun i stort. Det framstår väldigt tydligt att majoritetsstyret i Borlänge inte prioriterar förskolan och skolan. Jag konstaterar återigen att barn- och bildningsnämndens verksamhet är underfinansierad, för år 2015 beräknas underskottet till 24 mkr för skolverksamheten. Detta beskrivs även av majoriteten själva, både i tjänsteskrivelse och sektorsplan. Dels tas ej hänsyn till hittills ökat antal barn och elever och dels saknas det även ekonomiska resurser för att bemöta det prognostiserade antalet tillkommande barn och elever under kommande budgetår. Gymnasieskolans fasta kostnader är också en stor utmaning.

Jag ser med stor oro på att efter flera år av effektiviseringar gå in i ett läge där besparingar återigen ska drabba Borlänges elever och skolpersonal. Vi ligger i ett läge där Borlänge kommun skulle behöva satsa mer resurser på att öka måluppfyllelsen och höja resultaten bland Borlänge elever, ett läge där vi skulle behöva höja lärarnas löner och öka möjligheterna till fortbildning för att bli en attraktiv arbetsgivare, ett läge där vi snarare skulle behöva tillskott än att återigen konstatera att verksamheten är underfinansierad. Det är uppenbart att majoritetsstyret i barn- och bildningsnämnden inte har lyckats övertyga sina partikamrater i kommunledningen.

Vi i Folkpartiet och Alliansen ser också med stort intresse fram emot slutsatserna i den lokal- och fastighetsutredning som genomförs där vi starkt ifrågasätter hyressättningen där Borlänge kommun har högre lokalkostnader än jämförbara kommuner, vilket också påverkar kostnaderna för barn- och bildningsverksamheterna. Det är även avgörande att nämnden ligger i framkant att söka alla statsbidrag som är möjliga att söka.

Vad gäller Barn- och bildningsnämndens sektorsplan ser jag ett stort behov att framöver arbeta mot färre mål både i nämnden och i hela kommunen, att vi inte sätter upp mål som redan är lagstadgade samt att vi verkligen tar en diskussion om vilka nyckeltal som vi ska använda och som på allvar styr verksamheterna. Det pågår ett arbete med ny strategisk plan för Borlänge kommun och jag ser det som nödvändigt att dessa synpunkter tas med i det arbetet. Det är heller inte godtagbart att andra nämnder och förvaltningar kan lägga ut mål på en annan nämnd utan kommunikation så där behövs också en bättre samordning framöver samt nämndens deltagande i sådana processer.”

En kommentar efter mötet från en allianskamrat var att jag var på hugget idag. Så när är jag inte det tänkte jag? Hi hi 🙂 Ja, jag är oftast på hugget, det blir lätt så när jag ser saker som jag tycker är tokiga.

Hoppas ni har haft en kanondag! Jag önskar er en fortsatt härlig vecka, trots underfinansierad skolverksamhet…. Vad mer är möjligt?
/
Monica

God fortsättning på det nya året…

… och hoppas det blir bättre innan året är slut. Efter jul- och nyårsledigheter kan vi konstatera att det inte blev ett extraval. Almanackan blev mer tom igen och mer tid kan läggas till familjen. Det känns skönt.

De senaste dagarna har vi ännu en gång blivit påminda om terrorn och hur nära den kommer oskyldiga men också i detta fall hur den drabbat människor som varje dag kämpar för yttrandefrihet och demokrati.

Mina tankar har i dessa dagar gått till offren och till deras familjer och jag har inte varit så aktiv på Facebook eller Twitter i frågan utan tänkt mycket och reflekterat kring hur vi ska få stopp på dessa galningar. Samtidigt är jag väldigt imponerad av den franska polisen och dess effektivitet att få tag på terroristerna.

Vad gäller Sverige så behöver vi komma närmare en lagstiftning för planering av terrorbrott, t ex om man åker på terrorträning.
Jag är inte insatt i polisens och säkerhetspolisens resurser och möjligheter att kartlägga anstiftan och planering av terrorism men jag hoppas att de har bra koll och bra samarbete med övriga länders säkerhetspolis.

Jag blir bedrövad av att se Facebook- och Twitterflöden där terrorister, islamister, ISIS, fundamentalister och muslimer överlag anges som anledning till att vi inte ska hjälpa människor som flyr från krig. Själv ser jag skillnad på flyktingmottagande och bekämpning av terrorism.

Jag hoppas fler och fler står upp för det goda och försvarar människors rättighet till frihet så att vi också kan försvara en fortsatt öppenhet i en globaliserad värld.

Ha en fortsatt skön kväll!
/
Monica

Vågar vi vara annorlunda?

Extra val. Vem anade det? Säkert många av er, men jag trodde ändå att det skulle bli försök till ny regeringsbildning innan extra val föreslogs. Men nu är vi här: extra val. Smaka på de orden. Ja, det har ni förstås gjort i över en vecka nu, jag också. I media och i sociala medier matas väljarna med olika budskap som t ex: KAOS! Haveri! Löfven hit och Batra dit. SD är fascister säger den ene. Nej, det är de inte alls säger den andre. Ena stunden har Alliansen svikit Sverige för att vi inte samarbetar med S och MP, andra stunden samarbetar vi med SD för att de röstar på vår budget. Politiker från alla läger hänger på mediadrevet och delar, gillar, delar, gillar.

Krönika_NU

Inlägget publicerades ursprungligen som krönika i liberala nyhetsmagasinet NU 11 december.

Extra val. Jag har funderat på vad jag som politiker och vad vi som parti kan göra med den möjligheten. För det här är en möjlighet som plötsligt levereras till vår dörr av en expressbudfirma och fortare kommer det nu gå fram till 22 mars. Så innan vi skriver under leveransen skulle jag vilja att vi funderar på vad vi skulle kunna göra annorlunda den här gången och framför allt hur.

Jag känner att vi socialliberaler har fått en andra chans. Det är som Robinsons Andra Chansen, där man plötsligt kan bli inröstad igen. Det är ett angenämt läge, vi befinner oss dessutom i ett halvkallt klimat med mycket mat i stället för att halvt svälta ihjäl på en paradisö. Förutsättningarna är med andra ord goda.

I förra valrörelsen gick jag in med fast övertygelse att jag skulle vara glada jag och jag skulle prata om vad jag vill med Sverige. Det gick bra till en början men ju längre tiden gick drogs jag med. Jag delade inlägg vars syfte var att smutskasta. Jag kände att min retorik smälte ihop med Alliansens. Min glädje försvann mer och mer. Jag hamnade i försvarsposition. Så vad kan jag göra annorlunda den här gången?

För jag är något annat. Jag ser framåt. Som människa, folkpartist och företagare är jag medveten, medmänsklig, lösningsinriktad, konstruktiv och pragmatisk. Oj, det lät pretentiöst och här kommer mera. Jag är politiker för att jag tror på ett bättre samhälle för alla och det är det jag vill jobba för. Jag vill berätta vad jag som socialliberal och folkpartist ser som Dalarnas, Sveriges och världens möjligheter.

Så hur annorlunda vågar vi vara? Vågar vi undvika ord som kaos, haveri och inte se bakåt? Kan vi tillsammans som socialliberaler vara mer positiva och konstruktiva, se framåt och beskriva vad vi vill med Sverige i stället för att hamna i försvarsposition och beskriva de andras politik? Kan vi ställa oss över pajkastningen och det förgångna och fokusera på vårt partiprogram och hur det ska genomföras? Kan vi lägga dömandet åt sidan och i stället prata om möjligheterna som parti och som medmänniskor? Skulle vi kunna bli ett parti för folket? Ett folkparti? Ett 20%-parti?

Jag tror att vi har många väljare att vinna men frågan är: Vågar Folkpartiet vara så annorlunda?

P.S Det är så enkelt att köpa in sig på andras beteendemönster och andras verklighetsbeskrivning. Så påminn mig gärna om jag börjar bli någon annan än just Monica.

/Monica

Publicerad som krönika i liberala nyhetsmagasinet NU den 11 december.