Nyamko Sabunis Almedalstal

Bjuder på Nyamko Sabunis starkt ideologiska tal från Almedalen:

”Tack Johan för din inledning och tack till er alla som kommit hit.

På scen står en tom stol. Den är en symbol för de som inte kan vara här och göra sin röst hörd. RFSL har ställt in sin medverkan i Almedalen. Detta efter att flera företrädare fått motta hot och hat från svenska nazister.

Att nazister tystar viktiga frihetsrörelser är i grunden ett hot mot vår liberala demokrati.

RFSL. Jag lovar att vara er röst här.

*****

I helgen var jag på ett bröllop. Det var god mat, bröllopstårta, dans och precis så mycket kärlek som det ska vara. Och många bra tal, som innehöll så mycket hopp och tro om framtiden.

Känslan jag tog med mig och som jag vill förmedla här i kväll och gärna föra in i politiken är just hoppfullheten för framtiden.

Hoppfullhet är ingen naiv idé om att saker kommer att ordna sig av sig själva. Vi ser alla hur det ser ut omkring oss, som är långtifrån hoppfullt. Skjutningar, barn som far illa, klimatångest och utsatta områden som halkar allt längre efter.

Och ute i världen ser vi auktoritära ledare som hånar det liberala samhället. Demokratin är under allt starkare press. Kina vill sprida sin samhällsmodell över världen och handelskrig hotar – enorma utmaningar som vi måste förhålla oss till.

Eftersom det här är första gången jag talar i Almedalen som partiledare tänkte jag vara lite mer personlig och hänga upp det jag vill säga på några egna erfarenheter jag gjort i livet.

Jag har mina rötter i ett land med mörk historia. Från kolonialismen till krig och diktatur. Fruktansvärt mycket lidande. Men jag är uppfostrad till att inte ge upp kampen för demokrati och allas rätt att göra sin röst hörd.

Därför blev jag så glad över all framtidstro på bröllopet. Vi har inte råd med uppgivenhet och passivitet. Klimatångest är bara bra om det leder till klimatåtgärder.

Det är ett mål för mitt partiledarskap, att medverka till så mycket konkret handling att framtidsångest faktiskt kan bytas mot framtidstro. Jag har lagt fram ett förslag idag som radikalt skulle kunna minska utsläppen från de lastbilar som står för nära en tiondel av de svenska utsläppen.

Det är med sådan konkret liberal politik vi vänder ångest till hoppfullhet!

*****

Jag har märkt att när andra skildrar min resa blir fokus ofta på min hudfärg och på att jag är kvinna. Jag har aldrig gillat det där. En människa är så oändligt mycket mer än det som syns.

Därför har jag aldrig ställt upp på det som brukar kallas identitetspolitik. Man måste inte själv ha varit förtryckt för att kunna representera de förtryckta. Det skulle innebära att vi som människor saknar förmågan till empati – något jag tror att de flesta av oss har.

Jag fortsätter vägra att se mig i första hand som representant för ett kön eller en hudfärg. Genom åren har många velat pressa mig dit. Men liberalismen tror på förmågan att leva sig in i andras verklighet. Vi kan alla vara trovärdiga i den antirasistiska kampen, oavsett hudfärg och vi kan alla vara starka feminister, oavsett kön.

Vi, Sverige, behöver mindre av konstruerade motsättningar och mer lyhördhet för andras behov. För en bra framtid behöver vi varandra! Och till de främlingsfientliga som nu sprider rädsla och olust på Visbys gator säger vi: bespara oss er hatpropaganda!

*****

När jag växte upp var min far motståndare till regimen i Kongo, som var en militärdiktatur. Hans ställningstaganden gjorde att han var hotad till livet. Han och min mor valde att flytta. Från vårt första hemland Kongo till Burundi där jag är född i exil. I början på 80-talet blev han uttagen av Amnesty International som kvotflykting och vi hamnade så småningom i Sverige.

Jag kom snabbt att älska det som mötte mig. Visst var språket en utmaning och vi stack ut i förhållande till de flesta andra, men vi var varmt välkomna och vi slapp vara rädda. Sverige var vackert och välordnat och de flesta vi kom i kontakt med var trevliga.

De allra flesta av oss som bor här vet vilket fantastiskt land Sverige är. Men jag tror att vi som kommer från andra länder ibland känner kärleken till Sverige ännu starkare. För vi har upplevt alternativen och valt det här landet.

Oavsett var vi kommer från, vilket språk eller dialekt vi talar, vilken gud vi tror på eller inte tror alls, så finns det ett gemensamt kitt som binder oss samman. Det kittet finns uttryckt i vår grundlag och vår rättstradition. Vi har våra olika identiteter. Mångfald berikar. Precis som många av oss hejar på olika fotbollslag runt om i landet, Djurgården, FC Rosengård eller Piteå IF. Men när landslaget spelar hejar vi på blågult. Det är så jag enkelt vill beskriva den inkluderande svenskheten. Låt inte främlingsfientliga krafter kidnappa vår gemenskap, vår flagga eller begrepp som Sverigevän. Vi är alla Sverigevänner!

Och just ikväll är vi inte bara blågula, vi är också lite mer feministiska för att heja fram de våra i Lyon. Nu går vi för final!

*****

Min egen historia som flykting i Sverige blir till allra största delen en positiv berättelse om en integration som fungerade. Jag fick stöd med språkinlärning i skolan, de som lärde mig svenska hjälpte mig också en del i andra ämnen, lika så den som hade modersmålsundervisning gav mig ytterligare stöd i kärnämnen. I Kungsängen, där vi bodde, fanns ett bibliotek som blev en oas på fritiden. Med vänner som jag träffade på de av kommunen anordnade kollon kunde jag brevväxla som ännu ett sätt att utveckla svenskan. En av mina brevvänner är gotlänning sen många år tillbaka – tack Camilla Johansson, idag Ellertsdotter.

Allt var inte idyll. Jag har egna erfarenheter av rasism. Ord som sårar, behandling som kränker. Men på det stora hela var det ändå ljust och bra.

Men genom andras berättelser och av statistiken vet jag naturligtvis att många nyanlända lever i en helt annan verklighet. Integrationen fungerar inte för många. Man bor i Sverige i geografisk mening, men det egentliga Sverige – arbetsplatserna, kulturen, traditionerna, politiken – är alltför ofta ouppnåeligt.

När Alliansregeringen tillträdde tog det uppemot nio år innan hälften av alla nyanlända kom i arbete. Med Liberalerna i spetsen genomfördes en omfattande reform som flyttade fokus från socialtjänst och socialbidrag till Arbetsförmedlingen. Jobbskatteavdragen ökade drivkrafterna att gå från bidrag till arbete. Fler gick till egen försörjning – mediantiden sjönk till sex år. Det är fortfarande alldeles för lång tid. Men resultaten visar, att vågar man på riktigt ifrågasätta våra system och förändra dem så kan man nå goda resultat.

Det finns massor kvar att göra och förändring kräver alltid mod och ledarskap. Men det modet och det ledarskapet ska vi liberaler erbjuda!

*****

Att lyckas med integration är vår tids största socialliberala utmaning.

Människor kommer bara älska ett land som uppmuntrar dem att själva ta itu med sina liv. Som stöder dem i ansträngningen att lyckas. Målet med en liberal integrationspolitik är därför detsamma som för all liberal politik: att var och en ska kunna ta makten över sitt liv och forma sin framtid i en fri samverkan med andra människor.

Det har genom åren varit svårt att få Socialdemokraterna att förstå att lyckad integration kräver en del radikala politikomläggningar. Januariavtalet innebär kanske ett nytt trendbrott. Liberala förhandlingsframgångar innebär att vi nu får språkkrav för medborgarskap och en press på parterna att förändra den lönebildning som hittills ställt stora grupper utanför arbetsmarknaden.

Vi kommer att följa noga hur Socialdemokraterna och arbetsmarknadens parter hanterar detta. Den som fått rätt att bo i Sverige måste också få rätt att arbeta!

*****

Tack och lov har mina föräldrar aldrig varit del i någon hederskultur. Jag hade friheten att göra mina egna val.

Men jag kan lätt föreställa mig hur fruktansvärt det måste vara att växa upp i en annan verklighet. Att inte få träffa vem man vill, klä sig som man vill eller studera det man vill. Att inte få välja sin livspartner.

Hederskulturens yttringar börjar tidigt; redan i förskolan där småflickor tvingas bära slöja. Sedan fortsätter det med att flickor tvingas in i äktenskap med vuxna män. Flickor lever med skräcken att föras ut ur landet för att giftas bort eller könsstympas. De som trotsar traditionerna hotas och utsätts för våld. Sverige är ett tolerant land, men de föräldrar som tror sig kunna fortsätta tillämpa hederskultur också här måste få klart för sig: övergrepp mot barn tolererar vi aldrig!

*****

Men det är verkligen inte bara barn som lever med hederstraditioner som hotas och alltför ofta står utan samhällets fulla stöd. Det upprörande fallet i Skåne där föräldrar höll sina barn isolerade och borta från skolan i många år är bara ett exempel. Barn vanvårdas och misshandlas, det är den mörka verkligheten. Om bakgrunden är missbruk, psykisk sjukdom eller något annat spelar mindre roll för den som får ta emot slagen eller hoten.

På samma sätt som Alliansregeringen tog fram en nationell handlingsplan mot kvinnors våldsutsatthet, vill Liberalerna att det arbetas fram en nationell strategi mot våld mot barn.

Socialtjänsten måste ha de resurser och befogenheter som krävs för att komma till undsättning om ett barn far illa. Kanske måste lagarna ändras. Föräldrarätten i lagen är stark. Om socialtjänsten misstänker att ett barn misshandlas måste föräldrarna informeras – men om det är föräldrarna som slår är det lätt att tänka sig att det gör saken ännu värre. Om föräldrarätten i praktiken blir ett hinder för att skydda de allra svagaste och mest utsatta måste barnens rätt gå före.

Kära vänner – jag har en innerlig önskan: I Sverige ska inget utsatt barn behöva föra ensam kamp mot övergrepp!

*****

I tjugoårsåldern, när jag läste på universitetet, blev jag intresserad av att starta eget. Jag gjorde ett försök, men det blev inte de stora pengar jag trodde jag skulle göra. Som ni kan läsa i dagens DI gjorde jag ytterligare ett försök att investera i en startup. Det gick inte bra nu heller.

Jag har stor respekt för alla de som tar risker och jobbar hårt, för att skapa jobb och resurser till samhället. Det är företagarna som tar tillvara nya idéer. Det är företagarna som skapat exportsuccéerna som fört Sverige till välfärdsligans topp.

Det här kommer att bli en viktig del av Liberalernas politik framöver. På senare år har det inte alltid varit så. Det vill jag definitivt ändra på.

Sverige ska vara företagandets förlovade land där det lönar sig att arbeta och förkovra sig. Vi får aldrig slarva med frågor som påverkar konkurrenskraften. I en mätning nyligen halkade Sverige ner rejält som ett land bra för innovationer, från andra till sjunde plats. Det är en varningsklocka. Det ska vi ändra på. Med bra företagsklimat och satsning på kunskap ska Sverige tillbaka till toppen!

*****

Jag är stolt över det jag fick uträttat under min förra tid i politiken. Men jag lärde mig den hårda vägen att mycket tar tid och att motståndet ibland är stenhårt.

Det där tror jag är en nyttig erfarenhet på min nya post. De senaste dagarna har det mesta känts bra, men jag inbillar mig inte ett ögonblick att min uppgift blir lätt. Motsättningarna inom partiet har tillåtits gå långt och läkprocessen blir varken kort eller lätt. Många partier slåss om väljarna och det finns aldrig mer än hundra procent att dela på.

Då gäller det att vara uthållig. Jag tycker jag har visat några gånger att jag är det.

Jag lyssnade med intresse på Magnus Ranstorps Sommar-prat. Han berättade där om det uppdrag han fick från mig om riskerna med radikalisering i utanförskapsområden, som resulterade i den så kallade Rosengårds-rapporten. Han talade om den våg av kritik och ifrågasättande som drabbade honom. Precis detsamma drabbade också mig, som initiativtagare.

Vi var islamofober och svartmålare. Jag stod fast och försvarade både initiativet och rapporten. Men motståndet var starkt, också i borgerliga led. Magnus talade i radio om nästan tio förlorade år. Jag delar tyvärr mycket av den analysen.

När jag nu återvänder till politiken är mitt löfte: jag kommer aldrig att backa i kampen mot den våldsbejakande extremismismen!

*****

När jag valde att lämna politiken 2013 hade jag ingen aning om vad jag skulle syssla med. Hållbarhet hade utvecklats till en allt viktigare fråga för näringslivet och samhället i stort. Med min politiska bakgrund kändes det naturligt att ta en roll i ett företag med ansvar för dessa frågor. Begreppet är ju brett, så vissa erfarenheter att bygga på hade jag, men miljö- och klimatfrågor hade aldrig tillhört mina specialfrågor. Jag såg det som utmaning och bestämde mig för att tacka ja till jobbet som hållbarhetsdirektör på teknikkonsultföretaget ÅF, med idag 16 000 ingenjörer.

I den miljö jag hamnade i är det svårt att inte bli teknikoptimist. När en sann ingenjörssjäl ställs inför ett problem börjar det bubbla av lösningsidéer. Nästan ingenting är omöjligt.

Det är sant att det var ingenjörer som uppfann förbränningsmotorn och mycket annat miljöskadligt. Den tidens samhälle efterfrågade sådant. Idag efterfrågas grön teknik, och, tro mig, ingenjörerna kan leverera det också.

Liberalerna behöver fokusera på en pragmatisk klimatpolitik som handlar om att ligga i framkant när det gäller klimatsmarta transporter, energisystem, en cirkulär ekonomi och hållbara städer. Vi ska vara den gröna politiska kraften som står för en tillväxtorienterad klimatpolitik utan särintressen. Det är så vi ser till att framtiden kommer till oss snabbare.

Under åren på ÅF såg jag hur politiken satte upp stolta mål men att de konkreta politiska åtgärderna för att nå dessa mål ofta saknades.

Samtidigt såg jag hur näringslivet, inte minst den framgångsrika svenska exportindustrin, arbetade för högtryck med innovationer och systemlösningar som skulle göra det möjligt att nå målen.

Nu är det dags för politiken att räcka ut en hand till näringslivet och tillsammans skapa lösningarna som gör att målen nås.

Utsläppen från vägtrafiken måste bort. Men de stora stegen tar vi inte genom att höja skatter så mycket att det blir omöjligt att leva i de glesbefolkade delarna av Sverige. Politik som slår hårdast mot dem utanför storstäderna, som har minst ekonomiska marginaler och som är mest beroende av att ta bilen mellan jobbet, förskolan och mataffären, är tondöv. Vi behöver heller inte mer av sådant som mest är symbolpolitik, som att subventionera elmotorer på fritidsbåtar, eller minska utsläppen här för att öka dem utomlands.

Istället vill jag att vi genomför åtgärder som på riktigt bidrar till att sänka de globala utsläppen. Och jag vill driva den politiken hand i hand med den svenska exportindustrin – så att vi som föredöme och exportland kan bidra än mer till lösningar också i andra länder.

Jag vill att vi påbörjar vägen mot att elektrifiera lastbilstrafiken. Den står ensam idag för uppemot tio procent av de svenska koldioxidutsläppen.

Jag har lyssnat på företag i det starka svenska fordonsklustret. De har berättat att det är lönsamt att dra de elledningar som krävs för att ge lastbilarna el längs vägen. Elektrifieringen kan betalas av trafiken själv, eftersom el är billigare och effektivare än fossila bränslen som diesel.

Men för att få stora systemlösningar på plats krävs att staten spelar en roll. Jag vill därför att en elektrifieringskommission ska tillsättas. Den ska ha stöd på högsta politiska nivå, den ska fungera som samordnare mellan alla olika aktörer och den ska ta fram en konkret tidtabell och handlingsplan för att elektrifierade de största och mest trafikintensiva svenska motorvägarna.

Jag tror det är konkreta steg på klimatområdet av det här slaget som väljarna förväntar sig. Och Liberalerna ska leverera det som krävs för att klara klimatmålen!

*****

I fredags fick jag det största uppdraget man kan få. Jag fick förtroendet att leda Sveriges liberala parti.

Det begrepp som för mig mer än något annat fångar den svenska liberalismen är ”Det Glömda Sverige.” Bertil Ohlin började prata om det glömda Sverige på 1930-talet, då handlade det om till exempel lantarbetare och hembiträden.

Mitt politiska uppvaknade handlade om en bortglömd och ignorerad sida av Sverige. Jag såg i skolböcker och tidningar hur länderna i Afrika klumpades ihop och bildsattes som primitiva – när jag själv var uppväxt i en modern storstad i Burundi. Jag såg hur människor med annan hudfärg diskriminerades. Därför var jag med och grundade Afrosvenskarnas riksförbund. Jag ville påverka genom civilsamhället. Mitt samhällsengagemang föddes i kampen mot rasismen. Det var genom den jag hittade min väg till Folkpartiet.

Partiets paroll om det ”Glömda Sverige” talade till mig på flera nivåer. Idag är det fortfarande ett stort problem att olika grupper känner sig just bortglömda eller osedda. Än fler känner idag att de inte lyssnas till. Liberalerna ska fortsatt vara en stark röst för personer med funktionsnedsättningar, ensamma äldre och barn som far illa.

Klyftorna mellan landsändar och generationer växer. I glesbygd tvivlar människorna om de kan bo kvar för att servicen försämras och kommunalskatten stiger. I de större städerna är bostäderna så dyra att det blivit mer eller mindre omöjligt för unga som inte har rika, generösa föräldrar att flytta hemifrån.

Problemen förändras med den gamla parollen rymmer fortfarande en relevant tanke: politik får inte reduceras till att leverera till högljudda och starka intressen utan måste hela tiden vara öppen för de bortglömda och osedda. En klassisk liberal uppgift vi med stolthet för vidare!

Jag har alltså varit sex år utanför politiken. Det har i sig varit en nyttig erfarenhet, för det har påmint mig om hur stor klyftan ofta är mellan politiken och den verklighet de allra flesta människor lever i. Det kan låta som jag köper en billig poäng, men statistiken visar att jag har rätt: förtroendet för politiken minskar.

Som före detta politiker försökte jag naturligtvis följa med ganska noga vad som sas i de politiska utspelen, men i samtal med kollegor och kunder – eller för den delen vänner och grannar – märkte jag att det politiska spelet ofta var något som kändes väldigt fjärran och ofta irrelevant.

Det har inte alltid varit så här. Under Fredrik Reinfeldts första regering ökade förtroendet för politiken. Man tycks ha känt att det fanns en idé om vad politiken skulle uträtta och att kriser hanterades. Men sedan har det vänt neråt igen.

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kan bidra till att ändra på det. Jag har självbilden att jag har större kontaktnät utanför politiken än många andra. Jag är genuint intresserad av att lyssna.

Jag kan naturligtvis ha fel – det är inte lätt att göra en objektiv bedömning av sig själv. Men jag blev lite stärkt av en av dem som har hört av sig och gratulerat mig. Det är en politiker som jag beundrar mycket, som visar att man faktiskt kan förena att stå fast vid principer och vinna val.

Det var Marit Paulsen som hörde av sig och gratulerade. Hon sade till en vän att hon uppfattade mig som en politiker som faktiskt intresserade sig för vad väljarna hade att säga till oss, inte bara vad vi skulle säga till väljarna. Det gladde mig mycket att Marit hörde av sig och ville markera samhörigheten med sitt gamla parti. Tack Marit för allt du gjort för Europa, Sverige och vårt parti!

Jag vågar verkligen inte lova att föra oss tillbaka till de nivåer av väljarstöd Marit förde oss till, men samtalet påminde om något viktigt, och det får bli min avslutning idag:

Nu är det hög tid att Liberalerna börjar vinna val igen!”

Dags för liberal framtidstro

Fredag den 28 juni väljer vi i Liberalerna vår nya partiledare. Eftersom både Johan Pehrsson och Erik Ullenhag valt att hoppa av så står Nyamko Sabuni kvar som enda kandidat. Det är inte heller oväntat efter det stora stödet hon har fått av valberedning, förbund och i medlemsomröstningar runt om i landet. 

Johan Pehrson

I Dalarna har vi haft en bra process i partiledarfrågan. Vi genomförde en välbesökt utfrågning av alla tre kandidater och en rådgivande medlemsomröstning. Vi förde också en klokoch konstruktiv diskussion i förbundsstyrelsen i hur vi ska tolka nuvarande stadgar och regelverk. Eftersom den rådgivande medlemsomröstningen var oerhört jämn, med en svag fördel för Erik med tre röster, och förbundsstyrelsen starkt förordade Nyamko beslutade också förbundsstyrelsen att våra ombud får rösta fritt på fredagens landsmöte. Det följer också våra nuvarande stadgar i partiet.  

 Med tanke på hur olika förbunden i landet har tolkat nuvarande regelverk så kan vi dock konstatera att vårt parti behöver formulera en mer tydlig modell inför nästa partiledarval. Det ligger också en motion för behandling inför landsmötet i november som tar upp frågan om medlemsomröstningar, huruvida de ska vara rådgivande eller beslutande. Ombudens status och huruvida de sitter på personliga mandat eller inte måste också så klart ses över i den diskussionen. 

 De senaste åren har innehållit öppna konflikter och debatter inom vårt parti, från Birgitta Ohlssons partiledarutmaning till höstens regeringsbildning och det råder ingen tvekan om att det har splittrat vårt parti. Men även många utanför vårt parti har gjort sitt bästa för att nyttja dessa tillfällen och skjuta vårt förtroende i sank. Jag är stolt över den öppenhet som vi har i vårt parti men det åligger medlemmar och partiaktiva ett stort ansvar och ledarskap att respektera varandra och hålla god ton trots motsatta åsikter. Därför ställs det nu högre krav på oss än på länge. 

 Flera i vårt parti är besvikna över att Erik Ullenhag inte blir vår näste partiledare. Det ska självfallet respekteras. 

Erik Ullenhag

När besvikelsen lagt sig måste vi tillsammans se framtiden an. Vi behöver sluta upp bakom vår nyvalda partiledare och tillsammans hjälpas åt att ena vårt parti. Att döma och såga en person vid fotknölarna innan hon ens har tillträtt ligger inte för mig. Jag ser fram emot att vårt parti får en mer inkluderande partikultur, där medlemmar och partiaktiva från hela landet, deltar i det politiska arbetet och partiets utveckling. Jag ser fram emot ett nytt ledarskap i Nyamko Sabuni som vittnar om inkludering, tydlighet, strategiskt tänkande och framtidstro. Jag ser fram emot att i socialliberal anda fortsätta jobba för mer liberal politik, i Dalarna och i Sverige. 

Vi från dalaförbundet vill passa på att tacka Jan Björklund och partisekreterare Maria Arnholm för deras insatser. Men nu blickar vi framåt och kaptenen för den liberala skutan heter Nyamko Sabuni. 

 Monica Lundin (L)

Ordförande Liberalerna Dalarna

Debattartikel Dalarnas Tidningar 28/6 2019

Partiledarutfrågning idag!

Spännande dag idag!

I eftermiddag kommer våra tre partiledarkandidater till Dalarna och Borlänge för utfrågning.

Tre bra kandidater som jag har träffat och jobbat med i många olika sammanhang genom åren.

Vi har en pågående medlemsomröstning i Dalarna och det ska bli oerhört spännande att se utfallet av den nästa vecka. Vårt län kommer sedan nominera den kandidat som vi finner bäst för uppdraget. 28 juni väljs ny partiledare.

Jag är stolt att vi genomför den här processen i öppenhet. Vår utfrågning i eftermiddag kommer Facebook-sändas på Liberalerna Dalarnas fb-sida. Utfrågare är Gabriel Ehrling Perers och Jens Runnberg, ledarskribenter på Dalarnas tidningar.

Jag önskar en en skön fredag! 💙🎶✨

Brev från ordförande: EU-valet

Ja, låt oss säga som det är. Vårt valresultat är ett stort nederlag. Jag kommenterar det kort i radioinslaget här.
Det finns en kombination av många förklaringar till vårt låga valresultat tror jag:
– Ett lågt valresultat i höstas som följdes upp av en lång höst av regeringsförhandlingar.
– Missnöje bland våra väljare med att vi stödjer S-regeringen och även regerar med S i många kommuner, trots att vi fått genom mer liberal politik än tidigare.
– Lång process med att bestämma vår EU-lista där Cecilia Wikström till slut petades.
– Många okända kandidater i vår laguppställning på EU-listan, där vi i Dalarna tydligt märker av att Marit Paulsen inte var med i år. Hon var trots allt vårt ånglok förra valet. Däri ligger den största skillnaden i %-enheter tror jag.
– Vi är mitt i ett partiledarbyte, vilket gör partiet något ledarlöst och ointressant för väljarna.
– Väljarna ser inte vår Europavänliga politik som relevant.
I kombination av allt detta så var utgångsläget inte det bästa.
Det finns ljusglimtar dock:
– Vi lyfter partiet från väldigt låga opinionssiffror under 3% till fortfarande låga 4,1% och vi hoppas nu detta räcker till för att försvara ett mandat. Hur som helst så beror ökningen på en sjuhelsikes insats från hårt arbetande kampanjarbetare som verkligen gjort skillnad.Lib_EU_skyltar
– Vi ser att i de kommuner där vi verkligen kampanjar, affischerar och delar flygblad enträget får vi resultat. Borlänge är ett exempel på detta som har Liberalernas högsta EU-valresultat i länet.
– Den liberala ALDE-gruppen i Europaparlamentet ökar mest av alla parlamentsgrupperna och blir vågmästare och har möjlighet att påverka mycket politik i liberal riktning framöver. Det är den största liberala framgången!
Stort TACK till alla som röstat liberalt i EU-valet och till alla som engagerat sig i valrörelsen på det ena eller andra sättet! 🇪🇺
Nu ser vi fram emot att välja en ny partiledare i juni och på allvar börja stärka och utveckla vårt parti, både lokalt som på riksnivå 💙
Monica Lundin
Ordförande Liberalerna Dalarna
image

Liberalernas valrörelse utan Marit Paulsen

Marit var på många platser i valkampanjen 2014. Här jag och en klonad variant av Marit.

2014 kampanjade vi hårt i Dalarna för att bl a Marit Paulsen, som vårt dåvarande toppnamn, skulle ta plats i EU-parlamentet. Vi har stöttat hennes kamp i hennes frågor under alla år och är tacksamma för allt hon har gjort för vårt parti, för Dalarna och Europa.

Därför tycker jag så klart att det är trist att förtroendet för oss som parti och våra kandidater inte är större utan att hon väljer att stötta en kandidat från ett annat parti i årets EU-val. Jag tänker också på våra liberala medlemmar som aktivt stöttat och jobbat för henne i tidigare valkampanjer och stöttat i hennes arbete som jag tror nu också känner sig besvikna.

Jag respekterar ändå hennes val. Hon brinner för sina frågor, vill att de ska leva vidare och hon värdesätter att någon har tagit över stafettpinnen och arbetar aktivt med dem. Här kan du läsa om att Marit har varit tydlig med att hon inte blivit centerpartist på kuppen. Jag fick också besked från en centerväljare häromdagen som skulle rösta på mig och vi vet sedan tidigare att människor röstar olika i riksdagsval och EU-val. Så det finns tröst att få i det här också 🙂

Här kan du läsa mer om detta i Dalarnas tidningar, där jag uttalade mig idag.

Jag konstaterar ändå att jag som Dalarnas toppkandidat och Liberalerna nu får jobba hårt utan Marits medverkan i vår kamp för ett starkare EU-samarbete och det ska vi göra.

Vi behöver samarbeta mer och bättre inom EU i de stora övergripande och gränsöverskridande frågorna.

Samarbetet i Europa gör individen friare, Sverige rikare och vår omvärld tryggare och gör det möjligt att lösa stora problem över gränserna. Men EU måste reformeras och moderniseras. Demokrati och mänskliga rättigheter, klimat och miljö, forskning, handel, migration, fri rörlighet och brottsbekämpning är då viktiga frågor att ta tag i.

Vilken fråga tycker du är viktigast?

Jag önskar er en fortsatt trevlig kväll!

/

Monica

Mer liberal politik i Borlänge

Igår blev det klart och det var en historisk dag!

Efter långa förhandlingar och flera medlemsmöten senare är det nu klart att två borgerliga partier för första gången tar plats i Borlänges styre och vi har en mittenmajoritet. Vi som kommer samarbeta den kommande mandatperioden i Borlänge är Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna, Miljöpartiet och Omsorg för alla. Vi styr genom en majoritet, vilket betyder att vi har majoritet i kommunfullmäktige, nämnder och styrelser.

Efter långa förhandlingar har vi enats om ett 100-punktsprogram. I valrörelsen gick vi i Liberalerna till val på att genomföra så mycket liberal politik som möjligt i Borlänge och vi drev i huvudsak 5 områden:

  • Skola i världsklass
  • Fungerande integration
  • Värdig omsorg
  • Trygghet i samhället
  • Framgångsrika företagare

Alla dessa områden finns med i plattformen och vi har fått genom många av våra mer detaljerade förslag. Några av de saker vi kämpat för och fått gehör för är:

Skola i världsklass

  • Fokus på ökad arbetsro, trygga elever och höjda kunskapsresultat i skolan
  • Aktivt skolval där regler och kostnader för busskort skyndsamt ska ses över för att underlätta elevens skolval
  • Skolverksamheten ska formas utifrån elevernas behov. Lärarna ska ges bättre förutsättningar för att individualisera undervisningen för att bättre kunna möta varje elevs behov
  • Höjda lärarlöner
  • Nolltolerans mot kränkningar inom skolan
  • Krafttag mot segregationen i skolan
  • Prioritera de skolor och förskolor med störst utmaningar
  • Tydliga roller och förväntningar mellan elever, lärare, föräldrar och skolpersonal
  • Rektorerna ska fungera som, och ges förutsättningar att vara, pedagogiska ledare

Fungerande integration

  • Öka deltagandet i svenska för invandrare och kombinera det med jobb och praktik.
  • Bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck
  • Minska trångboddheten
  • Bryta bostadssegregationen
  • Satsa på förebyggande arbete där skola, socialtjänst, polis och fritidsgårdar samverkar. Dessa ska ingripa snabbt när ett barn eller ungdom är på väg in i ett destruktivt beteende
  • Utvärdering av Träffpunkt Paradiset och dess framtida drift med efterföljande diskussion/beslut om fritidsgård i kommunal regi eller inte
  • Inga pengar ska gå till föreningar som motverkar jämställdhet och integration

Värdig omsorg

  • Samarbeta med Landstinget Dalarna för att motverka barn och ungdomars psykiska ohälsa och prioritera tidiga insatser
  • Ökad valfrihet i äldreomsorgen. Vi ska utreda hur vi kan införa olika valfrihetsreformer under mandatperioden
  • Inga förändrade biståndsbedömningar i LSS pga förändrad rättspraxis
  • Utveckla den dagliga verksamheten för LSS-gruppen
  • Säkerställa att all personal har god språkkunskap, kan tala och förstå det svenska språket så att inga missförstånd uppstår i vård och omsorg av våra äldre

Trygghet i samhället

  • Trygghetssatsningar
  • Ordningsvakter på platser där det behövs i väntan på att fler poliser utbildas

Framgångsrika företagare

  • Fokus på ökat företagande och jobbskapande
  • Underlätta upphandling för små och medelstora företag
  • Borlänge kommun ska inte bedriva verksamhet som innebär osund konkurrens

Övriga frågor

  • Utreda förutsättningar för ett ridhus i kommunens norra delar
  • Fortsätta utveckla kommunens styrmodell
  • Utveckla formerna för att följa upp och utvärdera mål och arbetsinsatser

Sedan håller vi också vad vi lovat våra väljare, att hålla Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna borta från ett styre för att kunna skapa så mycket liberal politik som möjligt. Det får då också konsekvensen att det inte blir något alliansstyre i Borlänge, vilket många hoppats på och jag förstår att många också är besvikna till följd av vårt partis beslut. Men mandatfördelningen visade att stöd av SD, aktivt eller passivt, var nödvändigt för att ha ett alliansstyre i Borlänge och det har vi tydligt sagt nej till före, under och efter valet och vi håller rakryggat fast vid våra värderingar.

Vi kommer nu göra vårt allra bästa att tillsammans med Centerpartiet driva på för den liberala politik som vi fått genom i förhandlingarna.

Liberalerna får huvudansvaret för förskola och grundskola i Borlänge med ett heltidskommunalråd och vi tar oss an de utmaningarna med stor ödmjukhet men också med mycket målmedvetenhet. Nu tar partiets interna nomineringsarbete vid men jag har meddelat att jag självklart står till partiets förfogande för den kommunalrådspost och ordförandepost som är aktuell.

Här kan ni läsa och titta på nyhetsrapportering gällande mittenmajoriteten.

Bästa hälsningar från Monica

P.S Ber er nu att hålla kommentarerna snygga i ev påföljande kommentarer och respektera tagna demokratiska beslut av våra medlemmar. Grova påhopp, hat och hot rensas bort.

TACK! från riksdagskandidaten

TACK! från riksdagskandidaten

I skrivande stund har det gått strax över en månad sedan valet och mina känslor kring min och vår valrörelse är blandade. Först och främst vill jag återigen tacka för att jag fick förtroendet att åter toppa vår riksdagslista. Det gör mig stolt att så många av våra medlemmar trodde på mig och att ni också stöttade i själva valrörelsen. Vi levererade en högre ökning, 0,21 %-enheter, än vad genomsnittet på riksnivå gjorde och det gör mig glad att se att vårt kampanjande har gett något, än litet, resultat. Även i det här valet hade jag lyckats att bli personvald om vi hade haft ett mandat.

På riksnivå så ska vårt liberala parti ligga högre än nuvarande 5,49 % och jag blir lite provocerad när jag hör riksledningen mena att valet var en framgång och att vi vänt en trend av nedgång när vi i själva verket tangerar 2014 års resultat. På riksnivå ökade vi totalt med 0,07 %-enheter! Det tycker jag inte är en framgång. Jag ser fram emot den valutvärdering som har startats på riks och att partiet i bakvattnet av den tar ny fart mot valet 2022 med alla de beslut som måste tas för att vi återigen ska bli ett starkt liberalt parti.

Jag vill tacka alla de kommuner och enskilda medlemmar som tog sig an delar av mitt kampanjkoncept och delade ut flygblad och broschyrer. Stort TACK!

Jag sade det 2014 och jag säger det igen: Att ro hem ett riksdagsmandat är inte en One woman show och det vill jag återigen skicka med till valet 2022. Har vi som mål att ha mandat i riksdagen så krävs det mer jobb ute i hela länet för att ro hem det.

Nu får vi glädjas åt det vi kan och se möjligheterna igen. Stort grattis till Älvdalen som lyckades ta tillbaka sitt kommunmandat! Vi har gått framåt i min hemkommun Borlänge tack vare ett målmedvetet arbete som grundar sig i ett strategiskt arbete som vi jobbade fram redan 2015-2016 och sedan jobbat efter antagen strategi. Liberalerna tar också plats i styret i flera kommuner och landstinget har nu fått ett maktskifte. Det är värt att fira!

Om jag får förtroende att fortsätta i länsledningen framöver vill jag sprida och jobba fram ett koncept och strategi för hur vi ska jobba i länet fram till 2022. Det är nu de kommande fyra åren som vi bygger förtroende. Vårt länsförbund behöver också mer energi, handlingskraft och framtidstro. Där vet jag att jag har mycket att tillföra.

Sköt om er och återigen stort tack!

Over and out//

Monica Lundin

Rädda assistansen!

De senaste dagarna har vi genom medierna fått höra om Selma, nio månader, och om Matilda, två år gammal. Båda behöver hjälp att andas och kan dö utan tillsyn, men ingen av dem får personlig assistans. Matilda och Selma syns inte i statistiken över dem som fått sin assistans indragen, för de har aldrig fått någon. De var inte ens födda när den rödgröna regeringen gav sitt uppdrag till Försäkringskassan att snåla på assistansen.

Berättelserna från de som har blivit av med sin assistans eller från förtvivlade föräldrar som fruktar för sina barns liv är många fler. Personer med omfattande rörelsehinder får ligga ensamma i sin säng hela dagen. Föräldrar måste sluta jobba för att ta hand om sina vuxna barn som efter indragen assistans förväntas klara sig själva. Många människors liv och frihet har begränsats.

Det räcker nu!

Regeringens neddragningar har ryckt undan friheten från alldeles för många. Assistans-användare och deras anhöriga måste få friheten tillbaka.

Personer med omfattande funktionsnedsättningar måste också ha möjlighet att leva, inte bara överleva. Vi har hela den gångna mandatperioden sagt nej till regeringens neddragningar som påverkat så många människors liv negativt.

Det var Liberalerna som drev igenom den personliga assistansen på 1990-talet. Utgångspunkten var att människor med omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva ett liv som andra. Med personlig assistans blir det möjligt. Personlig assistans handlar om frihet och om självbestämmande istället för omhändertagande.

Det får vara nog med neddragningar. Ibland måste frihet få kosta. Nu måste lagen ändras, så att de som behöver stöd får det:

• Att andas och äta ska räknas som grundläggande behov.

• Att behöva hjälp med det man inte förstår kan också vara grundläggande behov.

• Se över vad som är ”normalt föräldraansvar”. Den som har barn som kräver kontinuerlig övervakning dygnet runt, behöver assistans.

• Behoven ska avgöra. Ta bort den integritetskränkande minuträkningen och gör en helhetsbedömning av behoven.

• Ompröva individuellt. Individuell uppföljning istället för tvåårsomprövningar.

• Låt staten ta över hela ansvaret för personlig assistans – inte bara som idag för dem som behöver mest.

• Mer flexibilitet och samordning.

• Fusk är stöld. Jaga fuskarna, stoppa och straffa dem – men inte små barn som behöver hjälp och deras redan hårt drabbade föräldrar. Det får vara nog med neddragningar. Ibland måste frihet få kosta.

Den 9 september är det val. Liberalerna vill i regeringsställning prioritera den personliga assistansen. Vi vill återställa LSS för alla de människor som blivit av med den enbart på grund av regeringens ensidiga politik. För oss liberaler är det självklart att värna människors frihet och självbestämmande – oavsett vem du är och oavsett funktionsnedsättning eller inte.

/

Monica Lundin

 

 

Låt lärarna vara lärare

Anställ 18 000 lärarassistenter i skolan

Lärarna har Sveriges viktigaste yrke. De måste få resurser och förutsättningar nog att lyckas. Liberalerna har tidigare föreslagit både fler karriärvägar och bättre villkor för vidareutbildning för att stärka yrkets attraktivitet. Vi har föreslagit en ytterligare en miljardreform för att utveckla läraryrket: ett riktat statsbidrag för att anställa 18 000 lärarassistenter som ska avlasta Sveriges lärare. Det behövs för att sätta skolan först.

1080x1080_lararassFÖRSLAGET I KORTHET

• Fullt genomfört ska 18 000 lärarassistenter kunna anställas i den svenska skolan genom ett riktat statsbidrag om 3,1 miljarder kronor per år. Satsningen möjliggör att en läraras- sistent uppskattningsvis kan anställas per fem legitimerade lärare. Det skulle för t ex Borlänges del innebära 115 lärarassistenter.

• Statsbidraget ersätter halva kostnaden för lön och sociala avgifter. För att möjliggöra en ordnad rekrytering och utbyggnad bör satsningen fasas in under de tre åren 2019–2021.

• Lärarassistenter är inte lärarersättare eller lärarvikarier, utan just assistenter som assisterar. Arbetsuppgifter kan till exempel vara att vara rastvakt, hålla koll på elever som får kvarsittning eller visas ut ur klassrummet, frånvaroregistrering och uppföljning, eller administration kring nationella prov och andra prov.

Här nedan kan du läsa rapporten som Liberalerna har tagit fram som beskriver bakgrund och förslaget mer i detalj.

Bakgrund: En växande lärarbrist

Det råder omfattande lärarbrist. För få vill bli lärare, det är svårt att rekrytera behörig personal och de lärare som finns upplever en stor stress. Sex av tio lärare har övervägt att lämna yrket. Allt tyder också på att lärarbristen kommer att växa under kommande år. SCB:s prognos är att det kommer att saknas 20 000 lärare år 2035 – och det gäller bara lärare i grundskolans tidiga år.

Enligt Skolverket behöver det rekryteras 77 000 lärare åren 2017–2021, även därefter är rekryteringsbehovet fortsatt högt. Skolverkets bedömning är att om inget förändras kommer det att saknas omkring 80 000 lärare om 15 år.

Universitetskanslersämbetet (UKÄ) visade redan 2016 att för att täcka lärarbristen skulle var fjärde behöriga gymnasieelev behöva utbilda sig till lärare – varje år de kommande 15 åren. Flera myndigheter och organisationer har mot denna bakgrund dragit slutsatsen att lärar­krisen inte går att lösa enbart genom att utbilda och behålla fler lärare i yrket. UKÄ har exempelvis vid flera tillfället påtalat att enbart fler platser på lärarutbildningen inte kommer att räcka för att möta bristsituationen.

Utbildade lärare måsta istället avlastas för att få tid att kunna förbereda och ägna sig åt sin huvudsyssla: att lära ut. Detta är en avgörande dellösning för att möta lärarbristen, öka yrkets attraktivitet och höja resultaten i den svenska skolan. Precis som exempelvis poliser har civi­ lanställda som stöttar, ska lärare ha det stöd som krävs för att de ska kunna fokusera på sin kärnuppgift.

”Att avlasta lärare så att de kan fokusera på att planera, genomföra och följa upp undervisningen framstår som den viktigaste faktorn. Detta kan exempelvis göras genom satsningar på att anställa stödpersonal och ha effektiva administrativa system.” Skolverket (2018)

”… men också om hur de legitimerade lärarna i högre grad tillåts fokusera på läraryrkets kärna och frigörs från administrativa och andra sysslor i den mån det är möjligt. Ett stöd med sådana arbetsuppgifter av andra yrkeskategorier skulle sannolikt också göra läraryrket mer attraktivt.” UKÄ (2016)

”Använd lärarkompetensen klokt och se över möjligheten att inrätta en ny befattning: lärarassistenter. Lärarassistenter kan avlasta lärarna genom att ta hand om praktiska göromål som till exempel blankett- och informationshantering, kopiering och iordningställande av teknik.” Lärarförbundet (2016)

”Låt huvudmännen söka statliga medel för att kunna anställa lärarassistenter till skolorna”. Lärarnas riksförbund (2016)

”De lokala arbetsgivarna behöver arbeta med en rad olika åtgärder […] att andra yrkesgrupper kompletterar lärare i skolan…” SKL (2018)

Förslaget: 18 000 nya lärarassistenter till skolan

Liberalerna föreslår mot denna bakgrund en omfattande satsning så att huvudmän för grund­ och gymnasieskolan, samt motsvarande skolformer, ska kunna genomföra en mycket kraftig utbyggnad av antalet lärarassistenter i skolan.

Förslaget innebär att det införs ett statsbidrag som fullt utbyggt möjliggör anställning av
18 000 lärarassistenter i den svenska skolan. Staten ersätter genom statsbidraget halva kost­ naden för lön och sociala avgifter. För att rekrytering och utbyggnad ska kunna ske i ordnade former, bör satsningen fasas in under åren 2019–2021. Fullt genomförd omfattar den statliga satsningen cirka 3,1 miljarder kronor årligen, en summa som med medfinansiering ger cirka en lärarassistent per fem legitimerade heltidslärare i de berörda skolformerna.

1080x1080_lararass2Syftet med lärarassistenter är att de ska kunna ta över olika administrativa arbetsuppgifter från lärarna och fungera som stöd både i klassrum och på skolgården. Lärarassistenter är alltså inte lärarersättare eller lärarvikarier, utan just assistenter som assisterar. Arbetsuppgifter kan till exempel vara att vara rastvakt, hålla koll på elever som får kvarsittning eller visas ut ur klassrummet, frånvaroregistrering och uppföljning, eller administration kring nationella prov och andra prov.

Det centrala är att lärarassistenten skapar förutsättningar för lärare att kunna fokusera på undervisningen och dess för­ och efterarbete. Som åtgärd bidrar den därför till att både minska lärarbristen, öka attraktiviteten i läraryrket och att resultaten i skolan höjs när lärarna får mer tid till förberedelse, genomförande och efterarbete när det gäller undervisningen.

Lärarassistenter kan ha olika bakgrunder. Ibland, men inte alltid, har de en kortare utbild­ning från exempelvis folkhögskola eller yrkeshögskola. En sådan utbildning kan exempelvis omfatta det svenska skolsystemet och dess styrdokument, skoladministration och IT­-kunskap. Något krav på särskild utbildning vid sidan av gymnasiekompetens ska dock inte ställas för anställning under statsbidraget.

EXEMPEL PÅ ARBETSUPPGIFTER FÖR LÄRARASSISTENTER

• Rastvakt, matvakt och provvakt
• Hålla koll på elev som får kvarsittning eller utvisas ur klassrummet
• Frånvaroregistrering och uppföljning
• Iordningsställa klassrum inför och efter undervisning,
• Kopiering
• Administration kring prov
• Dokumentation kring händelser i skolan, t.ex. kränkande behandling • Läromedelsadministration
• Enklare IT-hantering inför lektioner och rapportering av fel
• Hjälp vid planeringsmöten
• Hjälpa till vid friluftsdagar och andra sportaktiviteter mm
• Enklare föräldrakontakter

 

En del i en bred politik för att höja läraryrkets status

Skickliga lärare med god löneutveckling, bra arbetsvillkor, stor auktoritet och tydliga befo­ genheter i klassrummet är avgörande för att höja resultaten i skolan. Förslaget om 18 000 nya lärarassistenter är en del av en bred reformagenda för att återupprätta statusen och attraktions­ kraften i läraryrket. Liberalerna har bland annat tidigare föreslagit:

  • Förstatliga skolan. Kommunaliseringen av den svenska skolan bidrog till ett fall i läraryrkets status. Vi vill förstatliga skolan så att alla lärare får möjligheten och resurserna nog att lyckas i Sveriges viktigaste yrke.
  • Höj lärarlönerna. För att motverka lärarbristen måste lärarnas karriärmöjligheter stärkas. Vi vill införa huvudlärare för alla ämnen där nationella prov förekommer med ett lönepåslag om 5 000 kronor per månad. Därutöver vill Liberalerna ha lektorer med en lön på 10 000 kronor extra per månad.
  • Bättre villkor för vidareutbildning. Liberalerna vill införa en ettårig betald vidareutbildning i ämneskunskaper på universitet för alla legitimerade lärare inom grundskolan och gymnasiet.
  • Lugn och ro i klassrummet. För att alla elever ska nå kunskapsmålen behövs lugn och ro i klassrummet, men ordning och reda påverkar också lärares arbetsmiljö. Utsatta skolor ska ges stöd för långsiktiga insatser för studiero, lärarna ska ges ökade befogenheter i klassrummet och alla klassrum ska vara mobilfria.
  • Bryt tabut mot nivåindelning. Många lärare har idag ett svårt uppdrag i att både under- visa en stor klass och ge tid och uppmärksamhet till de elever som behöver extra stöd eller extra uppsyn för att inte störa andra. Vi vill att fler elever ska kunna få särskild undervisning i smågrupper. Det är bra för eleverna, men också för att fler lärare ska få en bättre arbetssituation med rimliga förutsättningar.
  • Stärk tilliten till professionen. Läraren är skolans viktigaste resurs. Därför är det viktigt att läraren får använda sina pedagogiska kunskaper och inte ständigt känna sig jagad av elever och föräldrar som lägger sig i undervisningen. Skollagen ska förtydligas så att det tydligt framgår att lärarna bestämmer över undervisningen.
  • Reformera lärarutbildningen. Vägen till att långsiktigt göra läraryrket attraktivt för fler går inte via låga krav. Det ska därför krävas mer än idag för att komma in på lärarutbildningen. Det bör ske genom både högre antagnings- och behörighetskrav, exempelvis genom ett krav på lägst slutbetyg C i relevanta ämnen från gymnasiet. Ett lämplighetsprov vid antagningen ska införas för att undvika att de som uppenbart är olämpliga att bli lärare antas.

LÅT LÄRARNA VARA LÄRARE!

Varenda människa ska känna sig trygg i Borlänge

Att kunna ta en promenad var man vill, när man vill – det är också frihet. Eller att utan oro vänta på bussen en sen kväll, gå hem från krogen eller låta sitt barn gå ensam från kompisen. Det är något som borde vara självklart för alla som lever här i Borlänge, men så är det inte i dag.

Nu ökar istället människors otrygghet. Var tredje person byter ibland väg eller färdsätt ibland av rädsla för brott. Och nästan var fjärde person – en stor ökning – tycker att otryggheten påverkar deras livskvalitet. Människors frihet minskar alltså högst konkret av kriminalitet och bristande trygghet. Det kan vi inte acceptera.

Vi måste kunna lita på att polisen kommer om det skulle behövas. När resurserna saknas – både pengar och poliser – läggs det förebyggande arbetet åt sidan och synligheten som skapar trygghet prioriteras bort.

Liberalerna vill ha fler synliga poliser i hela landet, från dagens 20 000 till 25 000 poliser inom de närmaste 5–7 åren. Här i Borlänge skulle det motsvara 26 nya poliser. Dessutom vill vi se ett lönelyft på ungefär 4 000 kronor per månad till poliser för att locka fler till yrket och för att fler ska stanna.

Polisen_studiebesök

Jag tillsammans med områdespolisen Marie och kommunpolisen Erik under studiebesök i början av juli 2018.

Det här är en rejäl förstärkning som är alldeles nödvändig, men det kommer att ta tid innan den ger resultat. Därför har vi också ett förslag för att öka tryggheten på gator och torg direkt.

I flera kommuner, bland annat i liberalt styrda Landskrona, har man med gott resultat som en tillfällig åtgärd anlitat trygghetsvakter. Trygghetsvakternas uppgift är att vara synliga på platser och tider då otryggheten är som störst. I just Landskrona har brottslighet och vandalisering minskat dramatiskt i de områden där trygghetsvakterna är aktiva.

Trygghetsvakterna ska inte bara ha befogenhet att ingripa utan även arbeta förebyggande och relationsskapande med borlängeborna tillsammans med polis, socialtjänst och fritidsgårdar.

Så gör vi också Borlänge tryggt framöver.

Vi vill att även Borlänge anlitar trygghetsvakter i väntan på fler poliser, för att öka tryggheten och förebygga brottslighet. Liberalerna föreslog därför i riksdagen redan förra året ett statsbidrag på 500 miljoner kr, som täcker hälften av kommunernas kostnad för trygghetsvakter. Med vårt förslag skulle 10 trygghetsvakter kunna bidra till ett lugnare och säkrare Borlänge. Efter att jag under förra året lade förslag om detta i Borlänge kommunfullmäktige men blev nedröstade av den socialdemokratiska majoriteten så har sossarna nu i valet själva förslag att anställa ordningsvakter. Inte ett dugg förvånad, det har hänt många gånger tidigare…

Hur som helst – frihet är också att vara trygg där du bor.

Den friheten måste försvaras.